iPhone, baby!
Ja, så har då även jag gått med i den inofficiella iPhone-klubben, med andra ord så har jag skaffat mig en iPhone 4. Eller givit in för monstret Konsumtion Frestelsson som brorsan varnade mig för. Överlag håller jag så klart med honom, folk och även jag, konsumerar på tok för mycket grejer men om jag ska vara ärlig så har jag nog aldrig köpt något som varit ganska dyrt och som jag sen inte använt tills att prylen ifråga antingen gått sönder eller helt enkelt slitits ut. Och jag kan ärligt säga att denna nya pryl kommer att användas…mycket.
Om man ska köpa en iPhone någonstans så är det när man är utomlands. I Sverige går det nämligen inte, så vitt jag vet, att köpa en Apple-lur som är helt olåst från någon operatör och jag har ingen lust att sälja min själ till någon av dom i minst två år. De vänner jag har som kör olåst iPhone i Sverige har importerat dem från bland annat England och här i Kanada är det bara att knalla in på närmaste Apple Store. Killen jag handlade av var väldigt hjälpsam, precis som alla jag hittills pratat med där och än en gång rev det i hjärtat av att inte ha fått chansen att jobba där. Men jag säger som Tony Richardsson: “Jag är int’ bitter” 🙂
Hur som helst så är jag hänförd av min nya leksak. Allt funkar supersmidigt. Har testat med den inbyggda förstoringen och skärmläsaren och det funkar riktigt bra. Det enda som är lite dåligt är att den äter ganska mycket ström. Eftersom jag börjar närma mig min data-limit på mitt mobila bredband så har jag använt iPhonen för att surfa ganska mycket via grannens WLAN; typ kollat mail, Facebook och sånt, och då går strömmen åt minsann. Jag kan inte heller ringa med telefonen ännu eftersom jag behöver ett mikro-SIM-kort så det får vänta tills jag kommer hem till Sverige igen. Kanske ska beställa det direkt från Telias webbutik dock.
Här kommer några bilder på min nya baby 🙂
Andra bloggar om: Apple Store, iPhone, iPhone 4
Filminspelning och nya vänner
Igår var det två veckor kvar tills jag flyger hem till Sverige igen. Det är inte precis meningen att tjata om det. Blir mest väldigt sentimental av att tänka på det själv men det är ju trots att oundvikligt eftersom det präglar min tillvaro här väldigt mycket.
Vad som är väldigt underbart är i alla fall att jag fortfarande träffar nya människor hela tiden. Jag vet inte om det är för att jag är ute så mycket mer här än hemma eller om det bara tillhör ödets nyck att finna så flera nya vänner den sista tiden jag är här. En av dessa nya bekantskaper är Dave som jobbar inom kanadensisk filmindustri (!). FIlm är något som jag kan ägna hur mycket tid som helst att prata om, och glo på inte minst, och Dave bjöd med mig att hänga med till New Westminster i söndags för att titta på när några av stuntscenerna för filmen This Means War spelades in. Även om man inte såg så mycket, eftersom vi inte fick stå särskilt nära själva inspelningsplatsen, så var det helt klart en upplevelse att få se alla engagerade människor och hur minutiöst de planerade varenda tagning. Vi var där i nästan två timmar och under den tiden hade totalt 4 tagningar gjorts så det tar sannerligen tid att preppa inför varje tagning. Vi fick i alla fall höra lite pang pang och hur se hur bilar körde fort och tvärnitade och hade sig. En av de första sakerna jag såg när vi kom till inspelningsplatsen var en kvaddad bil som låg upp och ner, strategiskt utplacerad på en parkeringsplats. 😛
Regissören för filmen var McG som också regisserade Terminator Salvation, Charlies Angels 1 & 2 och en hel radda tv-serier och Dave pekade ut honom bland alla människor på inspelningsplatsen. Han är ingen jag precis känner igen, även om jag gillar Terminator Salvation och Dave berättade att han tydligen har ett extremt hett temperament. Det är alltså inte en person man knallar upp till och säger “Hej, jag är ett fan!” 🙂
Det blev inte heller några bilder tagna från inspelningen, jag hade kameran med mig men vågade faktiskt inte prångla upp den i risk för att reta upp fel personer. Sen fanns det inte så mycket att ta kort på egentligen eftersom vi stod en bit bort från all action.
På lördagen var vi ute ett helt gäng på 10 personer och röjde järnet på Woody’s. Det var helt sjukt roligt. Bandet som hade spelat där på fredagskvällen hade ställt in (!) aå scenen var helt tom. Det tog inte speciellt lång tid innan folk kom på att den var väldigt rolig att dansa på så nu vet även jag hur Woody’s ser ut uppifrån scenen. 🙂
Hade tänkt börja packa lite idag men har ännu inte fått något gjort. Börjar få ont i halsen vilket är väldigt störande. Om det är något jag inte vill så är det att spendera de två sista veckorna här med att vara förkyld. 🙁
Andra bloggar om: Film, Filminspelning, McG, Terminator Salvation, This Means War, Woody’s Pub Coquitlam
Böckerna kom fram!
Nu var det visserligen en vecka sedan de dök upp men böckerna som jag väntade på och började oroa mig för ifall de skulle hinna komma fram eller inte, damp ner i brevlådan förra tisdagen. Tänkte jag skulle visa vilket konstverk till försändelse min bror P lyckats åstadkomma. 🙂
Dagarna går…
…och hemfärden kommer allt närmare. Jag har börjat fundera på hur jag ska få med mig alla pinaler hem. När jag åkte hit hade jag ingen övervikt men det var inte heller gott om plats i väskorna precis. I veckan som kommer ska jag försöka skicka hem en hög tunga böcker, vilket antagligen kommer att bli ganska dyrt men troligen inte $100 per överviktskilo eller vad det nu är de tar på flygplatsen. Sanslösa priser i vilket fall som helst.
Jag har också lyckats jobba bort en del av den stress som jag haft inför att komma hem och som har handlat om allt jag måste göra innan dess. Det mesta av detta har varit relaterat till skolan med dokumentärfilmen som skulle ha varit färdig för över en månad sedan. Den är nu äntligen klar och inlämnad tillsammans med examinationsuppgiften som bestod i att göra en banner med videoinnehåll samt processrapport.
Jag och Don, en kompis som jag håller på att bygga en hemsida åt, har kommit igång med designarbetet så även där ska jag nog, om inte avsluta så åtminstone, kunna presentera något slags resultat innan jag drar.
Det enda stora orosmoln som finns kvar är att min kurslitteratur i IT-rätt, som jag skickade efter från en bokhandel i Trollhättan för snart tre veckor sedan och som min mamma skickat vidare till mig, inte har kommit fram ännu. Har en deadline på fredag och massa att hinna läsa innan så om böckerna och kompendiematerialet inte kommer imorgon så blir det att maila läraren och be att få en nödplan. Har ju trots allt nio timmar att slå ihjäl på planet och fem att slå ihjäl på Schiphol så det tid finns det ju…bara de förbaskade böckerna kommer snart.
Slutligen har jag också börjat planera en avskedsmiddag för de närmaste av mina vänner här. Den kommer att hållas på The Keg i Coquitlam Center den 19:e december. The Keg är egentligen en kedja, vilket ju låter lite så där, men deras mat är grym! Med tanke på att det är rätt nära inpå jul så trodde jag inte att så många skulle ha möjlighet att komma men det ser ut som att vi kommer att bli runt tio pers plus-minus-2 eller så, vilket var fler än vad jag vågat hoppats på. Sen har man ju inte riktigt umgåtts på samma sätt med alla personer man lärt känna heller. Det är ju typ så ens sociala cirkul fungerar.
En månad kvar
Hur gärna jag än vill undvika att räkna ner tiden så är det så klart svårt, ja nästan omöjligt. Idag är det den 21:e november och det innebär att det är exakt en månad kvar tills jag åker hem. Bleh!
Detta betyder också att istället för att räkna ner månader kan jag ju nu räkna ner veckor, så lite tid är det kvar. Det är så vemodigt men samtidigt vill jag ju inte fokusera för mycket över att sörja över det.
Helgen har varit relativt lugn med ett litet besök till den lokala sportpuben i fredags, där det var relativt dött…men trevligt. Dem har fått in en god Winter Ale som smakar karamell, som att dricka godis så det gäller att hålla reda på hur många man bäljat i sig. Gårdagskvällen spenderades hemma i sällskap med Michelle, hennes vän Katrine och hennes “dejt” Charlie. Vi delade på en flaska vin och hade allmänt trevligt.
Denna dag har jag varit lite mer produktiv och försökt plugga lite i The Linux and Unix Administration Handbook men också träffat Don, som jag just nu håller på att designa en webbplats åt. Han kom hit och jag visade mina idéer och han skissade på en logotyp som ska användas till webbplatsen och de kommande visitkorten som vi också ska försöka fixa innan jag åker. Som vanligt med mig blir ju allt lite i sista minuten. Men med en webplats så gör ju inte det så himla mycket egentligen. Arbetet kan ju fortsätta efter att jag åkt ändå.
Nu i veckan som kommer måste jag bege mig ut och försöka hitta lite tjocka kläder. Det har börjat trilla ner en massa snö här, precis som i Sverige efter vad jag har hört. Inget av det har ännu lagt sig men en halsduk, ett par vantar, en tjockare jacka och ett par rejälare skor hade varit trevligt. Åtminstone det första och det sista. I fredags kväll blev det rejält blött och mina tunna vårboots kunde så klart inte hålla all blötsnö ute så mina fötter var genomdränkta när jag kom hem. Hua!
Nåja, dags att läsa lite och sen lägga sig och hoppas på att vädret blir bra imorgon så att jag kan avsluta mitt filmprojekt som nästintill kommit av sig men som nu nästan är klart…flera veckor efter deadline. 🙂
Andra bloggar om: Granville Winter Ale, Hemresa, Snö, Vinterkläder