Vad gör jag för fel?

Precis som titeln nog antyder så blir det här ett något gnälligt inlägg. Jag vet inte hur många jobb jag sökt nu, jag har liksom tappat räkningen, men något måste jag göra fel för det enda jag hört från något av de företag som jag sökt jobb hos, huvudsakligen via Craigs List, är antingen “Thank you for applying for this position but…” eller absolut ingenting. Det förstnämda har visserligen inte hänt så ofta det heller men är i alla fall bättre än inte få veta något alls för då vet man att ens ansökan kommit fram och kanske med lite tur till och med blivit läst. Men när man inte hör ett dyft och än mindre blir kontaktad för en intervju…vad ska man tro?

Den här veckan ska jag försöka mig på något nytt och som jag helt missat tidigare. Jag ska kontakta en recruitment agency. Jag har inte sett så många av dessa i Sverige men enligt folk där hemma så börjar de bli vanligare där också. Här är det tydligen väldigt vanligt och om man ska tro våran granne Line (Lynn) så är det väldigt bra. Jag ska i alla fall försöka att inte ha för höga förhoppningar inför imorgon då jag tänker ringa två av dem, de som verkar vara de största,

Annars försöker vi att överleva värmen här. Förra veckan kom Michelles barn tillbaka från Ontario där de varit med sin pappa i nästan tre veckor. De tog med sig ett rejält högtryck också. Det har varit nära 30 grader i nästan en vecka nu och det börjar bli lite jobbigt. Runt 25 hade varit behagligare men när termometern når 30-sträcket så känns det i både kropp och knopp. Man funkar inte som man ska.

I fredags var vi en snabbis till White Pine Beach och badade och på kvällen socialiserade vi lite med grannana och i lördags var jag och Line en sväng till Woody’s och lyssnade på ett band som hette Hey, Stewey medan Michelle var hemma med sina barn och hade en lugn filmkväll med dem.

Har fortfarande inte bokat om min hembiljett för jag vacklar något i mitt beslut med att stanna till jul. Jag vill väldigt gärna stanna men samtidigt undrar jag ju ifall hela hösten kommer att kantas av idel jobbansökningar och idel tystnad.

Andra bloggar om: Hey Stewey, White Pine Beach, Woody’s

Plugg, party och en jävla massa envishet

Sitter och slappnar av några dagars intensivt kodande och skrivande. Idag var deadlinen för den examinerande uppgiften i kursen Grafisk Design för Internet som jag inte hann med att göra i våras. Nu är den klar och inlämnad och även om jag inte är 100 % nöjd (för det är jag typ aldrig) så känns det ändå skönt att ha det gjort.

Annars går livet vidare här på västkusten i till ytan världens näst största land efter Ryssland. Har så klart inte fått jobb ännu och har inte ägnat de senaste dagarna så mycket åt just det utan ägnat mig åt skolarbete istället. Imorgon är det hur som helst dags att återigen ta i med hårdhandskarna.

Jag har i alla fall bestämt mig för att boka om min flygbiljett till jul, någon gång runt den 21:e december. Nu är den ställd till den 16:e september och en ombokning skulle ge mig ytterligare några månader att försöka förverkliga min dröm. Har jag inget jobb till jul så är det väl bara packa ihop sina prylar och inse faktum men innan dess vägrar jag att ge upp! VILL INTE!

Michelle, som var på intervju för ett jobb som skulle passat henne perfekt och som hon även blev lovad under intervjun, är nu åter utan jobb. Kvinnan som intervjuade henne och som driver ett litet företag som säljer barnkläder med handmålade motiv på, ändrade sig och gav någon annan jobbet! Så jävla oproffsigt att först ge jobbet till en person och sen ändra sig! Fy faan, säger jag! Vi intalar oss dock att vi båda två är för bra för att bli behandlade på det sättet och Michelle tröstar sig med att hon nog ändå inte vill jobba för en människa som behandlar folk på det där sättet.

I helgen som gick har det varit full rulle. Vi var ute till de lokala pubbarna två nätter i rad och hade väldigt skojigt; träffade massa roliga människor, skrattade mycket, drack drinkar och dansade till ett cover band som kallade sig själva för Dance Mob, vilket i och för sig passade dem för de fick verkligen folk att röja på dansgolvet.

I förra veckan spenderade vi in en heldag downtown och besökte bland annat China Town, Gastown (Vancouvers gaykvarter), English Bay där vi såg en helt fantastisk solnedgång (bilder kommer) och avslutade kvällen på Johnny Fox’s Pub, en irländsk pub vars bartender såg ut som en väldigt ung Nicholas Cage, fast snyggare 😉

Sitter och funderar på om det är någon idé att äta något rejält så här sent. Får nog bli mackor och lite te och sen sova och vända rätt dygnet igen. Har spenderat mest vaken tid under dygnets mörka timmar de senaste dagarna så det känns som att det är dags att ställa tillbaka sig.

Andra bloggar om: China Town, English Bay, Gastown, Dance Mob

Bye bye, Rogers…

Har precis kommit hem från downtown där jag var till Caffe Artigiano inne i London Drugs på West Broadway St för att söka jobb. Vet inte vad jag ska förvänta mig efter det besöket eftersom jag uppbarligen inte kommer att bli kontaktad av Caffe Artigiano på Hornby St och managern Greg svarat jakande på min fråga om de hade haft många sökande.

Fick precis ett mail från Rogers där jag sökte jobb förra veckan. Mailet var så klart ett standardliserat autogenererat mail som gick ut på att jag och mitt CV inte gått vidare i anställningsprocessen och att min erfarenhet inte räckte. Tack för det… Jag håller så klart inte med med tanke på all kundservice och utbildning jag utfört i relativt speciella situationer de senaste åren.

Jobbet på Rogers var desssutom det jobb där jag kunnat använda min granne Lines (Lynn’s) namn som referens. Det gjorde tydligen ingen som helst skillnad.

Om jag inte duger för kundtjänst hos Rogers…eller att göra kaffe på Caffe Artigiano…vad sjutton duger jag till då? Skitdag… 🙁

Andra bloggar om: Caffe Artigiano, Rogers

Första riktiga intervjun

I fredags var jag ju in till downtown igen för att för tredje gången söka jobb på Caffe Artigiano, denna gång på Hornby Street. I lördags trodde jag knappt mina öron när telefonen ringde. Det var en tjej som heter Cheryl (eller kanske Sheryl?) som tydligen var någon slags personalansvarig på det kafé där jag sökt jobb. Hon ville att jag skulle komma in på intervju på söndagen, alltså igår. Jag blev ju så klart glad för att de ringde men jag förklarade att jag var tvungen att tacka nej på grund av skytrainen. Hon sa att det var ok och att jag troligen kunde få ett senare pass och vi bestämde att jag skulle vara där vid halv elva på söndag förmiddag.

Igår gick jag upp i god tid, kollade bussar och allt på Translinks hemsida och gick till bussen. Tror ni bussen dök upp? Nej, det gjorde den inte så jag fick gå till Braid Station för att sedan ta skytrain:et därifrån. Detta gjorde att jag blev tio minuter sen till intervjuan. Kul…och pinsamt. Jag ringde i alla fall när jag var på tåget och sa att jag skulle bli sen men ändå. Det är inge bra att försent till en intervju. Dåligt intryck<tm>!

Intervjun gick i alla fall ok. Den första frågan jag fick var passande: hur ofta kommer du försent till jobbet? Snacka om att känna sig träffad. Jag sa inte hela sanningen, d v s att jag är urusel på att passa tider men jag förklarade vad som gällt på mina tidigare jobb samt att jag inte har några problem med att passa tider så länge bussar och skytrains också gör det samt att jag försöker ringa om jag är sen.

Jag fick också en del kluriga frågor om hur jag hanterar stress, hur jag hanterar stressfulla situationer kombinerade med att sälja en bra produkt, som det bästa kaffet i stan och hur jag definierar initiativförmåga. Jag inser att jag borde ha kunnat vänta mig dessa frågor och kanske borde ha kunnat fundera ut bra svar innan jag kom dit, men jag svarade så gott jag kunde och så här i efterhand tror jag inte att jag kunnat svara så mycket bättre även om jag funderat ut bra svar i förväg.

Idag är det ju måndag och jag har inte hört någonting från Cheryl (eller Sheryl) så jag antar att jag inte blev en av de personer de ville anställa. Nåja, bara att fortsätta söka fler jobb. Michelle, som också söker jobb, fick också en intervju den här veckan så vi hoppas ju så klart att det ska lösa sig för oss båda snart 🙂 Det allra coolaste för mig vore ifall Apple ringer och vill anställa mig. Har sökt ytterligare fyra jobb på Apple Store.

Andra bloggar om: Caffe Artigiano, Intervju, Skytrains

Allt man gör för att få ett jobb…

Finns det något mer otacksamt än att söka jobb? Knappast troligt… Jag vet inte hur många jobb jag sökt den här veckan, har liksom inte räknat. Har även hunnit med att ha ett par dagar av håglöshet och hopplöshet, en period som jag tror de flesta som söker eller någonsin sökt jobb känner igen. När man börjar med jobbsökandet har man alltid så mycket energi och idéer om var man skulle vilja jobba och det finns liksom inga hinder eller tvivel inom en. Men allt eftersom tiden går och inget händer tappar man mer och mer av den där energin. Just så har jag känt i ett par dagar nu men jag har ändå fortsatt med jobbsökandet, men det känns som att engagemanget blivit mindre för varje jobbansökan. Det är dags att rycka upp sig!

Idag var jag downtown en sväng för att för tredje gången söka jobb på Caffe Artigiano där jag sökt jobb ett par gånger tidigare. Denna gång var det deras café på Hornby St som behövde nyanställa och de höll inte on-the-spot-intervjuer men ville gärna att folk skulle komma dit och söka personligen, vilket man ju så klart gör om det efterfrågas.

Jag möttes som vanligt av väldigt trevlig och mysig personal och blev intervjuad på stående fot. Tjejen som intervjuade mig var jättetrevlig och var väldigt nöjd med min motivering till varför jag sökte jobb hos dem. Tyvärr gick det upp för mig ganska snabbt att de hade glömt att nämna viss nödvändig information i sin annons på Craigs List…exempelvis den lilla detaljen att jobbet börjar kl. 5…på MORGONEN. Toppen… De frågade om det skulle innebära några problem för mig och svarade ärligt att jag inte visste eftersom jag inte hade någon aning om ifall det går några skytrains så tidigt på morgonen.

När jag sedan kom hem och kollade upp det så var det precis som jag misstänkte; det går inte några skytrains tillräckligt tidigt på morgonen för att jag ska hinna in till stan innan fem.

Sen var det ju det här med mitt tillfälliga arbetstillstånd igen… Detta café liksom cafét på West Broadway sökte någon som kan stanna i några år och då är det inte bra att komma och säga att man bara har ett tillfälligt arbetstillstånd.

Om de mot förmodan hör av sig kommer att jag nog att vara tvungen att tacka nej, vilket suger. Hade jag vetat att jobbet börjar 5 på morgonen hade jag antagligen inte sökt det alls…dels på grund av bristerna med skytrain-trafiken men vad får man för tillvaro om man måste gå upp klockan tre på morgonen för att hinna till jobbet som börjar fem?

Förutom detta jobb har jag denna vecka även sökt diverse web designer-jobb, Rogers Customer Service, Michaels Arts & Crafts Store och Chapters (bokhandel). De två senaste hade båda ganska omfattande ansökningsprocedurer med online-intervjuer medelst frågeformulär. Ansökan till Michaels ägnade jag säkert mer än en timme åt då deras online-intervju innehöll inte mindre än 12 sidor med frågor och ett IQ-test(!).

En sak är i alla fall bra och det är att min granne Line (Lynn) har erbjudit mig att använda henne som referens om jag ansöker till Rogers Costumer Service vilket jag nu har gjort. Hon har jobbat där i nästan tio år så kanske kan det resultera i något bra. Det jobbet finns i så fall i Burnaby vilket inte heller är så långt att åka med skytrain:et.

Andra bloggar om: Caffe Artigiano, Chapters, Michaels Arts & Crafts Store, Rogers, Skytrain, Söka jobb