Den förra dagen

Tänkte att jag skulle berätta lite om hur gårdagen blev. Det var ju igår som jag och min svägerska, kan man väl säga, M skulle till Model Lab i Kungspassagen och bli sminkade, hårfixade och fotade i tre outfits med våra egna kläder. Vi kom dit vid kvart i sex och blev väldigt trevligt bemötta. Tjejen som tog emot oss och vars namn jag inte riktigt minns, förklarade för oss hur det hela gick till. Vi fick därefter hänga av oss ytterkläder och väskor och allt och gå och byta om till den första outfiten. Vi fick sedan lite kaffe och en varsin blankett att fylla i. På den skulle vi bland annat skriva namn och telefonnummer till 10 andra personer som vi tyckte skulle få göra samma sak med smink och fotografering och hela kittet. M blev klar först med sin blankett så under tiden jag fyllde i min klart fixade den trevliga tjejen M’s hår. När hon var klar och jättefin och jag var klar med min blankett fick jag ta plats på hårfixarpallen. Det tupperades och plattades och ruffsades en del. Den trevliga tjejen noppade även mina ögonbryn så nu är dom mycket smalare än innan men också mycket mer feminima. Har väldigt tjocka och inte särskilt snyggt formade ögonbryn annars, tycker jag själv i alla fall.

Sedan var det dags för sminkning av en make up-artist. Det var kul att se henne jobba. Hon var snabb utan att stressa och verkade ha bra rutin på färger och penslar och allting. Jag la märke till att hon inte använde pads eller original-mascaraborstar övehuvudtaget utan smetade på med färg på andra borstar istället. Jag funderade lite på om det hade att göra med infektioner och liknande för jag har hört på annat håll att det är kan vara väldigt riskabelt att använda någon annans mascara eller cayal då bakterier lätt förs över på det sättet. Vanliga sminkborstar är ju i så fall lättare att göra rena än en mascaraborste i original (alltså den som hör till själva mascaran).

När vi var riktigt tillsnoffsade och snygga satte vi oss i en soffa och bläddre igenom några riktigt extravaganta modemagasin och då menar jag inte såna som man hittar i tidningshyllan på alla mataffärer eller hos Pressbyrån. Nej, det här var rejäla saker och bilderna var ibland ganska extrema, och samtidigt fascinerande.

Sen började vi undra när det skulle bli våran tur. Vi fick vänta i säkert över tjugo minuter på att få komma in till fotografen som var en kvinna och hade en stor Nikon D700 i nävarna. Vi fick enligt hennes instruktioner posa på massa olika sätt och i början kände man sig rätt stel på nåt sätt. Det kändes lite ovant att stå och åpa sig framför en kamera men efter en stund kopplade man av och då blev det riktigt skoj. Då var det också lättare att skilja på höger och vänster och att förstå vad fotografen menade.

Vi posade framför kameran med lite olika bakgrunder; vit vägg, lila bakgrund, svart bakgrund, grå bakgrund, sittandes i en plastboll och sittandes vid ett glasbord och så vidare. Det tog ett bra tag. M ville dessutom göra flera fula poser vilket fotografen tyckte var skitkul. Själv höll jag mig lite på det lite mer försiktga planet och koncentrerade mig mycket på att min lilla dubbelhaka, som annars så gärna vill visa sig på kort, inte skulle synas. Fotografen hjälpte mig med det och sa till precis då jag behövde skjuta fram hakan lite mer.

När fotograferingen var över och vi hade bytt om till vanliga kläder igen fick vi gå in i litet rum med dator, en stor skärm och en skön soffa. Där visade den trevliga tjejen oss alla bilder på en 24″-skärm. Eftersom vi hade fyllt i 10 personer var på våra blanketter fick vi en bild var gratis. Jag hade inte tänkt köpa några bilder alls egentligen men jag blev så fascinerad över att några av bilderna faktiskt blev så pass bra att jag helt enkelt inte kunde låta slänga dom. Jag köpte 10 bilder, för 1 500 kr. Alltså 150 kr per bild. Hade jag valt bara fem så hade jag fått ge 350 kr per bild och då hade det blivit mer än 1 500 kr. Egentligen kanske det inte var så smart att köpa bilder för så mycket pengar, men ärligt talat, hur många gånger i livet får man möjlighet att göra nåt sånt här gratis? Med tanke på hur många kort som tagits på en under årens lopp och som man inte blivit det minsta nöjd med så känns det inte orimligt att betala lite för bilder som man faktiskt tycker om. Och på sig själv dessutom.

Det blev väldigt sent igår. Jag kom hem vid halv tolv så jag har inte hunnit titta närmare på bilderna så det är därför jag inte publicerar några nu. Ska försöka titta lite närmare på dom i helgen och lägga in meta-info i dom.

Oj, nu ska jag rusa till tåget!

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Pin It on Pinterest