Goalboll – ett spel i blindo

Det blev aldrig att jag skrev något i bloggen imorse. Jag hann helt enkelt inte. Jag fastnade lite med bildhanteringen i WordPress, sen insåg jag att klockan var mycket och slängde i mig lite frukost.

A kom hem precis när jag skulle gå. Han har varit i Varnhem den här helgen och tappat upp ölet som dom gjorde för några veckor sedan. Hans föräldrar körde hem honom och alla ölgrejer och passade även på att besöka IKEA medan dom var här. Dock hann jag ju inte vara så social, eller följa med till IKEA vilket jag gärna hade velat, då jag hade annat inplanerat. Så det var bara att ta träningsväskan och åka till Kviberg och Pjäshallen.

Pjäshallen är en idrottshall som Svenska HandikappIdrottsförbundet varit med om att öppna. Unga Synskadade, som jag ibland ägnar mig åt, arrangerade idag en goalbolldag i denna hall. Goalboll är en s k blindsport, lite oformellt uttryckt kanske men det är nästan uteslutande synskadade som ägnar sig åt den. Sporten, som är en bollsport, är en OS-gren och går ut på att, liksom i de flesta andra bollsporter, göra mål på motståndarlaget. För att det ska vara så rättvist som möjligt bär ALLA ögonbindel, det är alltså ett spel i totalt mörker. Dock inte för publiken men för spelarna.

Bollen är något större än en basketboll och har flera hål samt innehåller bjällror. På det sättet kan de spelande höra bollens rörelser och vilket håll den är på väg åt och använda kroppen för att hindra bollen från att rulla i mål.

Jag spelade väldigt sporadiskt under högstadiet och gymnasiet. Men sen tröttnade jag för Jag sög, kort sagt. Jag har aldrig haft något bollsinne och det spelar ingen roll om bollen innehåller bjällror och om jag bär ögonbindel. Jag suger på bollsport lika fullt ändå. Det har kanske att göra med att jag, trots min synskada, ändå är så pass visuell mentalt sätt. Dock tyckte jag att eftersom det var så längesen jag spelade så kunde jag hänga på för att se efter ifall jag fortfarande suger. Det gjorde jag inte. Inte lika mycket i alla fall men jag lyckades åstadkomma två straffar på mitt eget lag på grund av hög boll, straffar som jag så klart fick ta själv och som så klart ledde till mål båda gångerna. Typiskt.

Men jag hade ändå väldigt roligt och jag lärde mig mycket. Jossan som var där som intruktör och som spelat i landslaget tyckte att jag var duktig men att jag behöver öva på det där med låga bollar.

Jag lär nog inte spela ofta. Jag kände då vi övade på att skjuta att jag fick ont i händerna. Bollen är ganska stor, hård och tung och det krävs rätt mycket kraft för att få iväg den i god fart. Troligen är det reumatismen som säger ifrån. Jag har väldigt ont i höfterna också eftersom dom fick ta slaget mot golvet varje gång jag slängde mig efter bollen. Har fina blåmärken där nu. Men det känns som att jag gärna spelar om tillfälle ges för skoj var det och även att ge lite utlopp för tävlingsinstinkterna…dock så blev mitt lagt utklassade men jag tänker säga med hur många mål. 😉