Lägenhetsvisning och bankbesök
Idag hade jag ett avtalat möte på banken där jag träffade en trevlig banktjänsteman som heter Anna. Hon verkar kompetent och duktig. Vi pratade lite om bolån och räknade lite på lånekalkyler på än så länge påhittade summor. Jag har själv räknat lite på Fastighetsbyråns hemsida men nu räknade vi på ett högre belopp (1 miljon) och då blev så klart månadsavgiften högre.
Jag fick också veta att jag nu inte kan få något lånelöfte eftersom banken kräver att man efter alla boendekostnader har en viss summa kvar att leva på och denna summa uppfyller jag inte just nu. Dessutom räknar inte banken med A’s inkomst i form av CSN-lån eftersom det bara är ett tillfälligt sätt att försörja sig på. Därför ligger hela boendekostnaden på mig, vilket ju egentligen inte stämmer med verkligenheten eftersom vi delar på boendekostnaderna. Jag kommer ju att stå på lånet själv och med min nuvarande inkomst så skulle det blir relativt tungt, menade hon. Jag förstår precis hur hon menar och vi har ju trots allt, efter diskussion med mamma och pappa, bestämt oss för att vänta tills efter årsskiftet eftersom jag kanske får fast anställning då…kanske. Annars får jag hitta något annat helt enkelt. Jag är inte så orolig för att bli arbetslös egentligen. Det ordnar sig, det gör det alltid på nåt sätt.
Så vad Anna-bankman tyckte var att jag skulle återkomma efter jul då jag förhoppningsvis har något mer fast och kanske även högre inkomst så får vi prata vidare då helt enkelt.
Utöver prat om lån gick vi även igenom mitt pensionssparande som jag hittills inte orkat göra så mycket åt. Nu är det iallafall fixat. Anna-bankman ska ringa mig om en vecka och höra ifall jag vill prova aktiv förvaltning av mitt PPM-sparande. Jag har dessutom börjat spara undan 200 kr varje månad till en pensionsfond. Det känns rätt så bra att ha fixat det för jag blir alltid så stressad av allt prat om pensionssparande och det orange kuvertet dimper alltid ner i dörrinkastet vid fel tidpunkt, då man minst av allt vill tänka på pensionssparande. Nu slipper jag tänka och oroas över det på ett bra tag.
Efter bankmötet gick jag på visning av lägenheten som jag dregglat lite över. Visste ju redan när jag gick dit att jag inte skulle lägga något bud men det skadar ju inte att se hur det går till samt att se lägenheten i verkliga livet. Mäklaren, som också hette Sandra, var jättetrevlig och berättade lite kort om hur det går till med budgivning och sånt. Det fanns emellertid en rätt stor nackdel med lägenheten och det var att det var ganska ont om garderober. Jag behöver minst lika mycket garderober som jag har nu… Helst mer. 🙂
Planen är nu fram till jul att kolla på fler lägenheter, gå på fler visningar och skaffa sig lite mer erfarenheter helt enkelt. Sen är det väl bara att hoppas att jobbsituationen löser sig.