Slarvmaja slår till igen

Igår när jag skulle gå och lägga mig upptäckte jag att jag inte hade på mig guldringen, min farfars förlovningsring, som jag fick av min farmor när jag tog studenten (eller om det var jag när konfirmerades). Jag återfann den inför min farbrors begravning i somras, efter att den varit borta i flera år. Nu har det blivit en vana att ha den på sig varje dag.

Jag var och tränade igår efter jobbet eftersom jag hade ett utbildningsuppdrag inbokat på förmiddagen. Jag ville ju inte att det skulle bli för stressigt så jag skjöt på träningen tills på kvällen. I varje klädskåp på gymmet finns ett fack där man kan lägga småsaker som smycken, klocka och annat. Där jag la jag alla smycken jag hade på mig innan träningen och satte dom på mig igen efter att jag tränat, duschat och bastat. Men igår glömde jag att sätta ringen på mig och gick därifrån utan den. Jag upptäckte det inte förrän sent på kvällen och då var det för sent att ringa gymmet och be dom kolla efter den.

Så jag har legat och oroat mig för det hela natten och till och med drömt att jag hittade den och sen när jag vaknade så var det ju förstås inte så. Nu på lördagsförmiddagen ringde jag upp gymmet och förklarade läget. En jättesnäll tjej sprang och kollade i det skåp jag hade använt kvällen innan. Jag höll nästan andan tills hon skulle komma tillbaka för jag var rädd för att den inte skulle ligga där, att någon skulle ha tagit den eller att jag helt enkelt tappat den någon annanstans. Men när den jättesnälla tjejen kom tillbaka så hade hon hittat den. Vilken lättnad!

Hon skrev en lapp och mitt medlemsnummer och la den i deras saker-som-glömts-kvar-låda. Ska hämta den på måndag när jag tränar nästa gång. Nu när jag vet var den är så har jag ingen vidare lust att åka över hela stan enbart för att hämta ringen.