Galen

Nu är bomben släppt. Jag berättade för morsan om lägenheten idag som jag spanat in. Hon höll på att storkna. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Hon tycker nog att jag är galen, och om sanningen ska fram så kanske jag är det. Kanske ska jag lägga ner alltihop istället i väntan på något bättre. Vad det nu skulle vara egentligen? Vi lär inte få någon större hyresrätt under de närmaste två åren och allt som ligger mer centralt är antingen dyrare eller rena renoveringsobjekt.

Morsan skulle snacka med farsan ikväll men han lär nog reagera på ett liknande sätt som morsan gjorde…om inte mer…och värre. Jag skulle säkert mycket väl kunna köpa den där lägenheten utan mina föräldrars inblandning egentligen. Men dels har jag ett kapital i familjeföretaget som jag tänkt använda, vilket jag behöver mina föräldrars hjälp att få ut och dels vill jag att dom står bakom mitt beslut. Det känns bättre då. Det är ju faktiskt väldigt mycket pengar och ett väldigt viktigt beslut som följer med en i många år.

Jag har iallafall varit i kontakt med banken. Killen jag pratade med sa att det som dom ställer som krav för att bevilja lånelöfte är att man kan stå för minst 10% av priset själv, vilket jag, om man får lov att skryta lite, inte har några som helst problem med i det här fallet. Sen frågade han lite om min arbetssituation, A-kassa och sånt. Fick en tid hos hans kollega i nästa vecka, precis innan visningen av lägenheten faktiskt, för att diskutera vidare. Då hoppas jag även att jag vet hur mycket jag kan lägga ut själv.

Hur det än blir med den här saken så är det iallafall dags för middag nu.