Måndag för ofta

Varför känns det som om det är måndag minst dubbelt så ofta som det är fredag och helg? För visst är det väl så? Jag tycker egentligen inte illa om måndagar förutom att jag brukar vara så absurt trött. Måndagar för mig brukar för det mest kännas som en nystart och det är egentligen bara på söndagar som jag verkligen avskyr måndagarna eftersom man varje söndag inser att helgen börjar lida mot sitt slut och det är ju sällan kul.

Helgen har gått fort men har varit mycket trevlig och mysig. Ja, faktiskt väldigt mysig som omväxling. En väldigt väsentlig anledning till det kan vara att jag börjat dejta igen. Jodå. 🙂 Jag tänker dock inte avslöja så mycket om det för tillfället förutom att jag är väldigt nöjd med läget just nu. 😉

Fredagskvällen spenderades på restaurang Istället och på puben Rover i M1’s och andra gamla före detta Skövde-studenters sällskap. Det hann bli lite allt möjligt i dryckesväg, bl.a. Irish Coffe och Caprina. Jag och A klämde dessutom i oss en rostbiffmacka som mest påminde om ett ätbart konstvärk uppmonterat på en pinne men gott var det. Sedan lullade vi hem nån gång vid 11-tiden.

Under lördagen bestämde vi att ha en liten men mysig och improviserad kräftskiva. Jag och A begav oss in till stan och handlade kräftor på Feskekörka, snaps och bröd. M1 och N fixade paj, vin, bord, hattar och servetter. Kvällen ägnades åt kräftpill, snapsnedsköljning, pajätning, mycket skratt och När & Fjärran-spel. Det hela var kort förklarat mycket lyckat enligt min egen uppfattning. Lite lullig hann man dock bli, trots att vi vara fyra personer som delade på en liten flaska snaps. Men till det kom ju vin och kräftor är ju egentligen inte så mycket mat.

Söndagen ägnades åt enbart slappande. Finns inte så mycket mer att säga om det egentligen. Dagen gick aldeles för fort och runt 20-tiden följde jag A till tåget. Vi tog en fika på centralen innan hans tåg gick. Varmchoklad med vispgrädde! Det var längesen kan jag säga!

När A’s tåg hade gått åkte jag hem igen och slappade lite till. Runt 23-tiden då jag antog att A hade kommit hem till Skövde igen fick jag ett SMS som bekräftade motsatsen. Bara några minuter efter att tåget avgått från centralen i Göteborg hade tåget blivit ståendes längs spåret eftersom nån tok hoppat ut framför tåget och tja.. Vad säger man om det egentligen? Jag tycker självklart att det är sorgligt att folk tar livet av sig. Sådant är ju i största allmänhet beklagligt men jag tycker också att det är fel att blanda in andra medmänniskor i en sån sak. Jag tänker då främst på den stackars lokföraren som troligtvis såg något han/hon aldrig lär glömma samt samtliga passagerare på tåget som mycket tydligt kände hur något hamnade mellan tåget och rälsen och krossades. Självklart är man ju alltid centrum i sitt eget liv, som M1 uttryckte det, och jag tycker av ren princip att vad man gör med sitt eget liv inte angår någon annan. Men innan man tar sitt liv så kanske man åtminstone borde tänka på att sättet det görs på även kan påverka andra mycket negativt.

I vilket fall som helst så har händelsen överhuvudtaget inte nämnts i Göteborgs lokaltidningar eller så är jag rysligt dålig på att leta. Det kanske tillhör vardagen att folk slänger sig framför tåget, vad vet jag, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är lite anmärkningsvärt.

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest