Flytt

Måndag igen, sägs det. Känns så också. Är trött som vanligt på måndagar. Somnade inte förrän vid halv ett inatt. Mycket störande. Man känner sig inte direkt pigg och alert dagen efter i såna fall.

Helgen har varit väldigt lugn. Eller tja.. inte jättedramatisk iaf. Drog upp med M1 till Karlskoga (igen) i fredags. Planen var, och blev även, att dra upp till Karlskoga någorlunda snabbt på fredagen för att slippa komma fram mitt i natten. Sedan ta sig upp i någon vettig tid på lördagen, åka till M1’s lilla farmor, packa stor lastkärra och tillsammans med M1’s trevliga pappa dra ner till Göteborg igen och konka upp alla grejer till M1’s nya lägenhet på Sjusovaregatan, 10 minuters gångväg från min egen gata Adventsvägen.

Kort förklarat, helgen blev en flytthelg. Men det var en mycket trevlig sådan. Det flöt på bra och det var inte så jobbigt att konka möbler, lådor och kassar som jag var rädd för. Hade sen några veckor tillbaka lovat hjälpa till med flytten men betedde mig riktigt klantigt åt i torsdags då jag var ute på Hissingen och red, för första gången på ett år. Ridningen i sig gick bra men satan i gatan vad jobbigt det var. Har fortfarande träningsvärk överallt, inklusive rumpan. 🙂

Hur som helst, på vägen tillbaka till busshållplatsen hände det. Klockan var runt 21 och det var bäcksvart ute. Det har tydligen hunnit bli det vid den tiden på dygnet. 🙁 Jag gick och fipplade med mobiltelefonen och plötsligt försvann vägen under mina fötter. Jag hade kommit för nära vägkanten och hade absolut inte sett att det utanför vägen var ett mindre stup rakt ner i diket. Jag tog emot mig med högerhanden och råkade nog vrida ringfingret lite för mycket uppåt. Det gjorde ont som satan och fingret svullnade upp och blev mycket färgglatt. Lila, blått och rött omvartannat. Jag tänkte att nu var det nog kört med Karlskoga för min del. Konka möbler med ett sånt finger kändes som en omöjlighet och jag bävade inför att behöva ringa till M1 och säga att jag klantat mig och stukat fingret.

Det var dock lite bättre på fredagen och min kollega B som är sjukgymnast slängde ett öga på fingret och konstaterade att det iaf inte var brutet för då hade det varit näst intill outhärdligt. Så jag bestämde mig för att hänga med till Karlskoga iaf och på lördagen var blåmärkena nästan borta. På lördagkvällen tänkte jag knappt ens på att fingret var svullet så det verkar som om flytten bidrog med en del rehabilitering.

Jag hade väntat mig att den där stukningen skulle vara i flera veckor men som det känns nu så lär jag nog åka ut till Hissingen och rida på torsdag igen. Hästen jag hade senast, Ester, var jättetrög men säker så jag lär inte behöva sitta och hålla igen så mycket iaf. Bara att få den hästen i trav var otroligt jobbigt för benen, därav träningsvärken.

Igår drog jag ut till Kållered en sväng för att köpa ett par halvchaps att ha ovanför ridjeansen som gärna vill dra upp sig lite. Jag hann också att springa runt ett varv genom hela IKEA-varuhuset för att leta efter mera svart lasyr till bokhyllan. Det är konstigt, färgen går åt och försvinner snabbare än den sammanlagda ytan av hylan som fortfarande är omålad. Jag är väl inte så sparsam med färgen, kan tänkas…

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest