Hemma i Sverige igen!
Som de flesta säkert vet är jag tillbaka i Sverige igen sedan igår kväll. Resan var seg men flöt på bra med tanke på vilket kaos det varit på flera håll i Europa den senaste veckan. Jag är oerhört tacksam för att jag faktiskt kom hem överhuvudtaget och inte behöver spendera julen på Schiphol. Och för att inte tala om bagaget, som även det kom fram i rätt tid och till rätt ställe. Tack för det, tomten!
Jag har ännu inte hunnit blogga och berätta om den sista veckan i Vancouver, men det kommer. Det hann hända en hel del på några få dagar och jag hann gå igenom både lycka, tacksamhet, sorg, förvirring och en hel del ångest, och inte bara på grund av att jag för några dagar sedan blev bestulen (!) på min iPhone. Ni som följer mig på Facebook vet att jag senare fick tillbaka den (! igen) men under de två dagar som den var borta kändes det ju väldigt snöpligt och tråkigt. Jag ska som sagt försöka berätta mer om det inom kort.
Just nu känns allt väldigt underligt i största allmänhet. Det känns roligt, skönt, märkligt och konstigt att vara hemma hos mamma och pappa igen. Samtidigt känns det som att jag lämnat kvar en stor del av mig själv i Vancouver hos alla vänner jag har fått där. När jag nu skriver om det känner jag hur tårar av saknad börjar tränga fram men det är ju tyvärr så det är. Har lovat alla att komma tillbaka så snart jag kan och jag vet ju att saknaden kommer att avta lite med tiden. Men just nu är det lite tungt.
Nu ska jag gå en trappa ner och försöka hitta något att äta. Min bror P och hans fästmö M kommer snart förbi och vi ska hjälpas åt att röja upp här hemma eftersom mina föräldrar precis byggt om köket och hela huset ser ut som en byggarbetsplats. Min äldsta bror M flyttade ju till Japan i fredags så honom hann jag inte träffa, vilket är ännu en sak som känns väldigt underlig.