Dagarna går…
…och hemfärden kommer allt närmare. Jag har börjat fundera på hur jag ska få med mig alla pinaler hem. När jag åkte hit hade jag ingen övervikt men det var inte heller gott om plats i väskorna precis. I veckan som kommer ska jag försöka skicka hem en hög tunga böcker, vilket antagligen kommer att bli ganska dyrt men troligen inte $100 per överviktskilo eller vad det nu är de tar på flygplatsen. Sanslösa priser i vilket fall som helst.
Jag har också lyckats jobba bort en del av den stress som jag haft inför att komma hem och som har handlat om allt jag måste göra innan dess. Det mesta av detta har varit relaterat till skolan med dokumentärfilmen som skulle ha varit färdig för över en månad sedan. Den är nu äntligen klar och inlämnad tillsammans med examinationsuppgiften som bestod i att göra en banner med videoinnehåll samt processrapport.
Jag och Don, en kompis som jag håller på att bygga en hemsida åt, har kommit igång med designarbetet så även där ska jag nog, om inte avsluta så åtminstone, kunna presentera något slags resultat innan jag drar.
Det enda stora orosmoln som finns kvar är att min kurslitteratur i IT-rätt, som jag skickade efter från en bokhandel i Trollhättan för snart tre veckor sedan och som min mamma skickat vidare till mig, inte har kommit fram ännu. Har en deadline på fredag och massa att hinna läsa innan så om böckerna och kompendiematerialet inte kommer imorgon så blir det att maila läraren och be att få en nödplan. Har ju trots allt nio timmar att slå ihjäl på planet och fem att slå ihjäl på Schiphol så det tid finns det ju…bara de förbaskade böckerna kommer snart.
Slutligen har jag också börjat planera en avskedsmiddag för de närmaste av mina vänner här. Den kommer att hållas på The Keg i Coquitlam Center den 19:e december. The Keg är egentligen en kedja, vilket ju låter lite så där, men deras mat är grym! Med tanke på att det är rätt nära inpå jul så trodde jag inte att så många skulle ha möjlighet att komma men det ser ut som att vi kommer att bli runt tio pers plus-minus-2 eller så, vilket var fler än vad jag vågat hoppats på. Sen har man ju inte riktigt umgåtts på samma sätt med alla personer man lärt känna heller. Det är ju typ så ens sociala cirkul fungerar.