Ljuset i tunneln

A ringde precis och berättade att han trodde att det gått bra på tentan i matte som han just skrivit. Nu är det bara våndan kvar, d v s några veckors väntan och ovisshet om hur tentorna verkligen gått. Jag tror att tentan som A skrev i måndags antagligen är det största frågetecknet av dom tre. Han var väldigt osäker på den men vi håller tummarna så hårt vi orkar. Hur det än går med den så har han i alla fall en back up-plan som går ut på att räkna med poäng från färdiga labbar och uppgifter och sånt. Ber han dessutom om att få en extra uppgift i en viss kurs så borde saken vara biff.

A skulle hem och söka pengar från CSN nu och jag försöker att inte gå händelserna i förväg men jag kan inte riktigt låta bli att dagdrömma lite om att få shoppa loss i slutet av nästa månad. Om allt går som det ska med tentor och CSN och allting så borde vi kunna slå runt på stan ganska bra, båda jag och A. Det skulle vara riktigt mysigt och roligt. För att inte tala om att kunna göra oss av med den där hemska avstämningsräkningen från elbolaget så snabbt som möjligt. Gud, så skönt det hade varit…

Vad som också skulle vara riktigt mysigt vore att inte behöva oroa sig över julklappar till nära och kära också. Jag har i och för sig börjat fundera lite på julklappar som man kan göra själv men om hela vårat ekonomiska antiklimax reder upp sig så kanske jag kan göra dom julklapparna iallafall.