Hemma igen

Så där ja. Nu har jag varit hemma i några timmar. Välidgt skönt, även om jag blev lite halvsne när jag kom hem. Tomaterna slokade och min dator ville inte starta. A hade dessutom inte bokat tvättid som jag bett honom. Men han har fått göra kaffe åt mig så det får väl vara okej. 😉 Han är så omtänksam även om han glömmer saker rätt så ofta. Men det gör jag också å andra sidan.

Igår var jag ju på begravning. Min farbror som gick bort bodde i Kisa i Östergötland så det var där begravningen hölls. Hemifrån mina föräldrar, som bor i mitten av Västergötland, tar det ungefär 2,5-3 timmar att åka till Kisa. En ganska tråkig och seg sträcka men det går ann om det finns intressanta program att lyssna på på radion eller om man har något att prata om (eller om man gör som jag som tog med mig iPoden).

Det var en fin begravning med gudtjänst i Kisa Kyrka och sen lite kaffe och smörgås och tårta i församlingshemmet. Även om jag och mina bröder aldrig stått våran farbrror så väldigt nära, eftersom vi inte träffats så ofta, så kunde jag inte hålla tårarna borta. Det jobbigaste på en begravning tycker jag är när man ska gå fram till kistan för att ta ett sista förväl. Man vet ju att kistan som står där inte är tom och att personen i den inte längre lever. Jag är väldigt tacksam för att vi inte tradition med öppen kista i Sverige, även om det säkert händer. Graven var ännu inte uppgrävd så därför var det ingen gravsättning i samband med gudtjänsten.

Det som också var jobbigt var att jag tänkte mycket på min morbrors begravning igår. Den var betydligt jobbigare. Jag blir faktiskt tårögd nu när jag skriver om den. Jag kan inte ens minnas när vi gick fram till kistan den gången. Kanske har jag förträngt det.

Jag tänkte också mycket på att någon gång under min livstid kommer jag troligen att begrava båda mina föräldrar också. Det fick också tårarna att rinna. I dagsläget känns det verkligen inte som att man är redo för det. Jag hoppas dom lever i många år till, båda två och att jag och min bröder, när den dagen väl kommer, kommer att ha familjer som finns där då.

Jag tycker inte om begravningar. Man tänker för mycket och blir ledsen och nedstämd.

Efter samlingen i församlingshemmet gick vi farfars grav där även min farbror, som tyvärr inte hade någon egen familj, skulle begravas senare. Det var en fin kyrkogård. Alla blommor som personer som kände våran farbror skickat låg på graven men hans namn hade ännu inte ristats in i gravstenen. Jag har aldrig träffat min farfar men det var fint att ha varit till hans grav också.

Meningen var att jag skulle åkt hem till Göteborg redan igår men det blev så sent när vi kom hem så jag tog tåget tidigt imorse istället och åkte direkt till jobbet. Nu är jag jättetrött men lite piggare efter lite kaffe. Senare ikväll blir det kycklinghamburgare, det ska bli gott.