Ja, jag lever :)

Nu har jag inte skrivit någonting på så där tokigt länge igen. Jag har helt enkelt inte orkat eller ens haft någon vidare lust att skriva. Ibland är man lat.

Senast jag uppdaterade bloggen var jag som sagt i Egypten och saker ting hade då inte blivit riktigt som jag hade planerat att dom skulle bli. Vi var ett litet gäng som vaar ute på delfinsafari (var det i alla fall tänkt). Vi fick tyvärr inte se några delfiner men vi kunde däremot höra dom under vattnet. Ljud kan (tyvärr) färdas mycket långt under vatten så delfinerna var inte ens i närheten. Så förbaskat synd. 🙁

Jag hade ända sen frukosten känt en intensiv magknip. Den kom och gick hela tiden och då den inte kändes mådde jag bra. Men när den väl slog till ville jag nästan skrika av smärta. Sen försvann den lika fort igen. Jag kände på mig vad som var på gång och kunde bara hoppas att jag skulle komma lindrigt undan. Turistsjukan hade siktat in sig på mig och min lilla mage och samtidigt som den fruktade turistdiarrén började härja blev jag även sjösjuk p.g.a. den höga sjögången samt allt havsvatten man får i sig när man snorklar.

Till råga på allt var jag klantig nog att ramla med ryggen mot ett omkullvält bord och slog ländryggen i bordskivan som låg på högkant. Precis efteråt kände jag inte så mycket i ryggen. Mina båda reskamrater upplyste mig dock om att jag fått ett jättestort och jätterött märke på ryggen (detta förvandlades senare till ett enormt blåmärke som var ömt i flera dagar). Några timmar efter olyckan då vi satte oss i bussen för att åka tillbaka till Hurghada och hotellet blev det fruktansvärt jobbigt. Bussresan var lång och obekväm. Jag försökte byta ställning så fort det började värka men det gjorde så ont att jag bara ville grina. Jag började inse att jag inte skulle klara av den över 7 timmar långa bussfärden till Kairo som var planerad bara några timmar efter våran hemkomst till hotellet. Det gjorde mig ännu mer deppig och jag började längta hem nåt så oerhört.

Dagen efter blev det läkarbesök för mig och min rumskamrat som insjuknat i turistsjuka några dagar innan och som fortfarande inte blivit bra. Vi fick en varsin spruta i skinkan (!), en massa trevliga piller i kulörta färger samt kryptiska läkarintyg att ta med tillbaka till Sverige och våra arbetsgivare.

I dagsläget känner jag inte så mycket i ryggen så jag tror inte att jag fått några bestående skador. Jag är väldigt stel och kommer nog att vara det ett tag men i övrigt funkar jag trots alla mina vanliga krämpor. 🙂 Något Kairo blev det som sagt inte och inte heller någon jeep-safari dagen innan hemfärden då den inte rekommenderas till folk med ryggbesvär. Jag fick nöja mig med att ta det lugnt och vila mig på hotellet. Jag passade även på att skaffa lite presenter till nära och kära.

Återkommer senare med en redogörelse för hemresan som blev lite av ett äventyr.

0 Comments

Trackbacks/Pingbacks

  1. Sandrability.com » Cypern i oktober - [...] Cypern i oktober ska i alla fall blir trevligt. Jag hoppas den blir bättre för min del än vad…

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Pin It on Pinterest