Piratpartiet – ett olagligt parti?

Alldeles nyss skrev jag in adressen www.piratpartiet.org i webbläsaren på arbetsdatorn för att läsa det senaste nyheterna om de senaste skandalerna om hur vår kära nöjesindustri försöker ta över världen med hjälp av Perssons lilla gullegris Thomas Bodström. Döm om miin förvåning när jag möttes av ett meddelande från min arbetsgivares IT-strategiska enhet med texten “Den webbsida du försöker komma till är blockerad.”. När blev det enligt min arbetsgivares, en stor och tung organisation i Västsverige, regelverk förbjudet att besöka enskilda partiers hemsidor? Jag såg då inget om det när jag läste och skrev under att jag godkänner och samtycker till organisationens regelverk för Internetanvändning då jag anställdes.

Har de IT-ansvariga på det här bygget så dåligt kunnande i svensk lag att de inte ens kan skilja på vad som är brott mot upphovsrätten och vad som är lagligt enligt yttrandefriheten/tryckfriheten? Piratpartiet (www.piratpartiet.se) må vara en nål i ögat på nöjesindustrin p.g.a. sitt nytänkande gällande upphovsrätt samt det faktum att partiet numera har nästan 8000 medlemmar, men vilket sorts hot utgör partiet egentligen mot offentliga organisationer som min abetsgivare och dess anställda? På Piratpartiets webb kan man som besökare enbart läsa, diskutera, köpa piratkläder, och bli medlem i partiet. Där finns inget upphovsrättskyddat material att ladda ner (annat än material som enbart är intressant för partimedlemmar och övriga som stöder politiken) och inte särskilt många lagar att bryta mot. Detsamma gäller för Piratbyrån (www.piratbyran.org) som varit blockerat betydligt längre på det här nätverket. Organisationens webbplats länkar visserligen till torrenttrackern The Pirate Bay (thepiratebay.org) men har i övrigt ingenting med piratbukten att göra.

Jag tycker att det är märkligt och patetiskt att beslutsfattare inte verkar vara kompetenta nog att kunna se skillnad på organiserat partipolitiskt arbete och en verksamhet, vilken beslutsfattarna själva inte känner till och därmed är rädda för, som exempelvis nerladdning via bittorrent. Det första är än så länge lagligt i det här landet (oavsett vad Thomas Bodström tycker) medan det andra exemplet kanske kan betraktas som mer ljusskyggt och kanske inte något som man borde sysselsätta sig med på arbetstid.

Men i vilket fall som helst är det föga förvånande att beslutsfattarna i den här organisationen mer än gärna vill försöka styra vad de anställda inom organisationen bör läsa och tycka. Vi har ju trots allt en sosseregering. Hur som helst undrar jag om det inte hade varit bättre av min arbetsgivares IT-strategiska enhet att blockera Aftonbladet och Expressen också med tanke på hur mycket skit det skrivs på deras webbplatser. Skit som i 9 fall av 10 är direkta osanningar och önsketänkande från Aftonbladet och Expressens intäcktskåta rubriksättare… Ops, sa jag det högt?