Countdown
Fem dagar kvar till semester och ledighet! Ska bli så skönt! 🙂 Även fem dagar kvar till helgen då jag får besök för Skåne. På lördag blir det Liseberg och vem vet, kanske lite småparty på kvällen beroende på hur länge vi bli kvar på Liseberg. Förbaskat tråkigt att Lisebergbanan är avstängd fortfarande. Hade sett fram emot så mycket att få åka den.
Helgen har varit väldigt lugn, för att inte säga näst intill död. Både M1 och P hade annat för sig så jag såg i fredags eftermiddag inte fram emot helgen alls. Speciellt inte efter vad jag skrev på bloggen i fredags morse. Jag väntade mig en helg full av ångest och ensamhet men så illa blev det faktiskt inte. Även om jag nu i efterhand inser att jag inte fått något vettigt uträttat alls så har jag ändå försökt hålla mig något så när sysselsatt med lite av varje för att slippa tänka.
Somnade framför tv:n i fredags så jag fick aldrig i mig någon vettig middag eller kvällsmat. Jag hade tänkt äta efter att Y varit och hämtat sin dator. Y, som är bror till I, som är tillsammans med A, dvs min hyresvärdinna, har haft sin bärbara dator ståendes hos mig i förra veckan. Han hade varit med och jobbat som dommare på Gothia Cup och skulle spendera nätterna i en jympasal och ville därmed inte ha datorn ståendes där. (Det känns som om jag skrivit detta förut?)
Hur som helst, Y dröjde lite på sig, jag blev tröttare och tröttare och när han väl kommit och gått orkade jag inte ta mig för någonting annat än att sitta framför tv:n och tycka lite synd om mig själv. Till slut somnade jag framför U-571 och vaknade någon gång vid 12-snåret och kröp in till sovrummet. Sov dock uruselt och när jag vaknade på lördagen kändes det som om jag varit på världens fest kvällen innan men jag mindes inte festen. Jag kände mig sjukt bakis – extremt uttorkad alltså.
Jag ställde mig i duschen och där stog jag ett bra tag tills jag piggnade till något sånär för att orka ta tag i dagen. Sen satt jag framför datorn i några timmar tills jag började känna mig märkligt skakig. Då insåg jag att jag inte ätit något på över ett dygn! Det blev till att hälla i sig lite te med redigt med socker i och sen lulla iväg till vagnen och åka och handla.
Det blev dock en ganska märklig shoppingtur. Jag måste verkligen ha sett helt borta ut för när jag satt vid Allhelgonakyrkans hållplats och väntade på vagnen gick en karl med barnvagn förbi. Han stannade till och viftade framför ögonen på mig. Jag märkte det först inte men när jag väl såg det log jag lite för att visa att jag inte var helt väck. När jag sedan stog på Hemköp och packade ihop mina varor och skulle gå kom mannen som stått bakom mig i kön, fram och ställde sig och glodde på mig. “Ursäkta?” sa jag. “Jag tittar bara på dig.” sa han, “Får man det?”. “Titta men inte röra.” sa jag lite skämtsamt och gick därifrån. Jag kan inte ha sett vidare kry ut eller så var det bara ett lustigt sammanträffande men det kändes helt klart weird.
Fick i mig lite mat efter en del om och men. Ågnade under resten av lördagen en hel del tid framför datorn. Hade tänkt att jobba lite med hemsidan men det blev visst inte så mycket med det. Fastnade i långa och djupa diskussioner med vänner som gärna lyssnade på ens klagosånger och efter att ha pratat av sig lite så kände jag mig mycket bättre till mods. Visserligen kändes det lite snopet att nästan alla man kände i Skövde röjde riktigt ordentligt på Bataljonen-gården i studentgettot i Skövde. Dom var ganska duktiga på att dela med sig av det på IRC nämligen. Men även om jag skulle ha haft den minsta lilla lust och ork att ta mig dit så hade det nog inte varit någon bra idé som det är just nu.
Söndag var tvättdag. Tog mig dessutom en promenad till Hemköp för att införskaffa ananas till pizzan jag som sedan gjorde. Det är bra att göra så där mycket mat ibland för då får man dessutom mycket över till att ta med sig till jobbet dagarna efteråt. På kvällen kom M1 och hälsade på och vi käkade min hemmagjorda pizza och tittade på Chocolat. Ja, Johnny Depp är med i den…också. 😛
På det hela taget känns det ändå rätt bra att ha haft en helg helt för sig själv. Och den blev dessutom inte så hemskt ångestfylld som jag först trott vilket nog tyder på att det hela kanske inte är så farligt ändå. Visst, jag har urkass killpejling, det erkänner jag, men jag tror att jag ändå hann dra mig ur innan någon allvarlig skada skedde.