Läkarbesök

Idag har jag tillbringat så gott som hela förmiddagen på vårdcentralen Haga-Annedal och jag kan lova att jag har haft roligare förr. Var där i god tid (för en gång skull) och fick sitta och vänta i någon halvtimme på min tur. Själva läkarbesöket tog mindre än fem minuter och läkaren skickade in mig på röntgen för att försäkra sig om att jag inte har några skelettskador i vänsterarmen. Han sa att vi skulle träffas efter röntgningen och prata vidare så jag gick tillbaka till receptionen och gav remissen till kvinnan bakom disken. Hon sa åt mig att sätta mig i väntrummet på röntgenavdelningen och att det skulle ta någon timme (!) innan det blev min tur.

Så där satt jag och hade skittråkigt. Batteriet i mp3-spelaren var naturligtvis slut så jag passade på att ringa mamma. Hon berättade att den senaste veckan varit helt upp och ner. Min yngsta bror fick körkort i förra veckan, vlket han hann ha i knappt en vecka innan han av vad som förmodas vara ett slarvigt misstag koliderade med en bil som stog parkerad mitt på vägen, utan vare sig varningsblinkers eller varningstriangel. Jag är inte helt säker på hur det hela gick till men som jag fattade det skulle brorsan smyga sig över krönet där bilen stog parkerad innan han hann möta någon eftersom bilen stog så långt ut i vägen. Dock slog brorsans bil och den parkerade bilen i varandra vid framhjul respektive bakhjul, ett fönster gick sönder på brorsans bil samt att airbagen löstes ut på passagerarsidan. Enligt morsan berättelse var det hela inte så vackert men karln som hade parkerat sin bil så erhört strategiskt visade sig vara en ganska förnufig person och försökte lugna ner både min bror och mor som befann sig i näst intill chocktillstånd. Olyckan skedde rätt nära mitt och min brors föräldrahem så morsan kom ju till undsättning rätt snabbt efter olyckan.

Man kan ju tycka att det var bra synd att det här skulle hända så snart efter att brorsan fått ut sitt körkort men å andra sidan så är man ju väldigt tacksam för att ingen blev skadad. Bilarna fick bärgas från platsen och det hela kommer ju att lösas med försäkringar och grejer men det är ändå så förargligt. Min äldre bror, som äger bilen som min yngre bror körde, jobbar också på att få sitt körkort. Eftersom jag själv inte kommer att få något körkort så får jag nöja med mig att oroa mig för mina bröder och föräldrar i trafiken istället för mig själv. Men även om man själv vet att man kör bra så räcker ju inte det när alla andra kör som idioter, eller som i detta fall, parkerar mindre smart.

Hur som helst, jag kom slutligen in till röntgningen som var rätt smärtsam då röntgenläkaren absolut ville att jag skulle hålla armen just på de sätt som är absolut mest smärtsamma. Sen tog det en bra stund innan jag fick svaren för det strulade tydligen med utskrifterna. Man hade inte sett några tecken på skelettskador i armen så jag gick tillbaka till det första väntrummet och väntade på att läkaren skulle ropa in mig så att vi kunde diskutera eventuell vidarebehandling. Men han tog sån tid på sig att jag började bli stressad för att inte hinna tillbaka till jobbet i någon vettig tid. Jag hörde mig för om man kunde får en återbesökstid och fick löfte om att läkaren ska ringa mig imorron mellan 11:30 och 12 för att diskutera röntgenbilderna…eller rättare sagt det som inte visades på dom.

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer bli kvitt den här skadan. Om det nu inte är skelettskador, vad är det då? Och varför läker det inte? Med min reumatism har jag haft inflammationer i leder förr men aldrig något liknande som detta. Jag är också ganska van vid att ha ont här och där men jag har aldrig låtit det hindra mig från att göra saker för det har på något sätt gått bra iaf med mediciner och kortisoninjektioner. Men den här skadan hindrar mig från att göra saker som jag verkligen vill göra.

Den 18:e juni ska Unga Synskadade tillsammans med idrottsföreningen för synskadade ungdomar i Göteborg ut och rida islandshäst. Ingenting hade kunnat hindra mig från att delta på det om jag varit i bättre fysisk hälsa. Men som det är nu så går det bara inte så jag får helt enkelt se detta underbara tillfälle att komma ut i skog och mark på hästryggen gå mig förbi utan att kunna göra ett piss åt det. Kass sätt att börja sommaren på. 🙁