The day before D-day

Imorron är det dagen D för min del. Iaf en av dom. Känns som om jag haft många sådana på sistone. Sitter här och är både nervös och ångestfylld. Ska ju på mitt livs första anställningsintervju imorgon vilken kanske kan komma att bli början på mitt framtida arbetsliv, dagen som avgör hur länge till jag kommer att vara arbetslös och fattig…

Inatt utsattes mina föräldrars hus för en mindre musinvasion. Jag vaknade runt 3-tiden av att det prasslade, som av en påse eller lite plast. Först trodde jag att det var morsans hund som gick runt och nosade men hon ligger alltid och sover i en bur inne i morsans och farsans sovrum för att hon inte ska springa runt på nätterna och hoppa i folks sängar, vilket hon tycker är väldigt roligt. Efter att ha hört det prassla en liten stund sträckte jag mig efter sänglampan men hörde hur prasslander slutade tvärt innan jag ens hann tända. Så jag la mig ner i sängen igen och försökte somna om. Snart hörde jag hur det prasslade igen. Då sträckte jag mig efter lampan fort som tusan och hann precis se hur en väldigt liten men otroligt kvick mus rusade över golvet och försvann in i ett hörn. Jag tänkte att jag nog skrämt bort musen så jag släckte och försökte somna om, men prasslandet fortsatte så jag gick och la mig i rummet där min yngsta bror brukar sova när han är hemma. Efter säkert en halvtimme somnade jag till slut men har varit närmast apatisk hela dagen.

Nu har vi placerat ut råttfällor lite här och var i huset så inatt lär man väl vakna av att någon av dom smäller igen… Möss kan vara rätt söta om dom är tama och inte gnager sönder allting. Men prasslande på natten och sönderbitna datorsladdar vill jag inte ha.

Nu är klockan dax-att-sova-för-Sandra-dax så gonatt dårå.