Tsunamibalkong

Imorse vid åttatiden påmindes jag om något som jag hade glömt – balkongerna i det hus jag och A bor i skulle skuras idag. Jag insåg detta då det dånade i hela huset. Med hjälp av en lyftkran och en kille i färgglad overall samt en högtryckstvätt tvättades balkongerna utvändigt på höger och vänster sida, långsidan och uppifrån och nerifrån. När jag upptäckte det hela befann dom sig bara några balkonger från oss.

Vi har ju lite grejer på våran balkong; ett bord, två stolar så att man kan sitta där – vilket vi inte gör så mycket nu på hösten eftersom det är kallt och framför allt svart ute – två extra stolar och bordet där tomatplantorna stog innan dom fick flytta in för att inte frysa ihjäl. Vi fick lite bråttom att snabbt konka in alla grejer innan lyftkranen och killen med högtryckstvätten kom och gjorde våran balkong till ett tsunami-område. Det var så det såg ut inifrån sen kan jag lova och vi fick våran balkongdörr + fönster tvättade på köpet.

Två år

Igår firade jag och A två år tillsammans. Det blev dock inte så mycket firande eftersom vi inte hade råd att gå ut och äta eller köpa hem dyr mat. Pengarna är jätteslut men imorgon får jag lön! Wheee!

Vi vet dock inte riktigt hur vi ska fira än. Troligen åker vi och köper nåt gott och lagar till hemma med vin och så. Det blir mysigast. Förra året pratade vi om att åka utomlands på våran tvåårsdag men så blev det ju inte. Våran ekonomi suger just nu men vi klarar oss. Det kommer att bli bättre.

Hua, veckorna bara rusar iväg. Imorgon är det fredag igen. Den här helgen ska vi träffa min bror P och hans flickvän M, iallafall en liten stund. Dom ska flytta hem lite av M’s saker från en lägenhet som hon hyrt i Göteborg i några veckor. Nu vill hon inte ha kvar den utan fortsätter pendla mellan Vårgårda och Göteborg tills att hennes utbildning är klar. Jag ska passa på att ge dom min andra brors kamera så att dom kan ge den till honom eftersom han ska till Japan nästa helg.

Det börjar bli lite jobbigt att verkligen ALLA man känner förutom en själv, åker kors och tvärs över världen. Men det är väl den vanliga utan-pengar-frustrationen som spökar.

Lägenhetsvisning och bankbesök

Idag hade jag ett avtalat möte på banken där jag träffade en trevlig banktjänsteman som heter Anna. Hon verkar kompetent och duktig. Vi pratade lite om bolån och räknade lite på lånekalkyler på än så länge påhittade summor. Jag har själv räknat lite på Fastighetsbyråns hemsida men nu räknade vi på ett högre belopp (1 miljon) och då blev så klart månadsavgiften högre.

Jag fick också veta att jag nu inte kan få något lånelöfte eftersom banken kräver att man efter alla boendekostnader har en viss summa kvar att leva på och denna summa uppfyller jag inte just nu. Dessutom räknar inte banken med A’s inkomst i form av CSN-lån eftersom det bara är ett tillfälligt sätt att försörja sig på. Därför ligger hela boendekostnaden på mig, vilket ju egentligen inte stämmer med verkligenheten eftersom vi delar på boendekostnaderna. Jag kommer ju att stå på lånet själv och med min nuvarande inkomst så skulle det blir relativt tungt, menade hon. Jag förstår precis hur hon menar och vi har ju trots allt, efter diskussion med mamma och pappa, bestämt oss för att vänta tills efter årsskiftet eftersom jag kanske får fast anställning då…kanske. Annars får jag hitta något annat helt enkelt. Jag är inte så orolig för att bli arbetslös egentligen. Det ordnar sig, det gör det alltid på nåt sätt.

Så vad Anna-bankman tyckte var att jag skulle återkomma efter jul då jag förhoppningsvis har något mer fast och kanske även högre inkomst så får vi prata vidare då helt enkelt.

Utöver prat om lån gick vi även igenom mitt pensionssparande som jag hittills inte orkat göra så mycket åt. Nu är det iallafall fixat. Anna-bankman ska ringa mig om en vecka och höra ifall jag vill prova aktiv förvaltning av mitt PPM-sparande. Jag har dessutom börjat spara undan 200 kr varje månad till en pensionsfond. Det känns rätt så bra att ha fixat det för jag blir alltid så stressad av allt prat om pensionssparande och det orange kuvertet dimper alltid ner i dörrinkastet vid fel tidpunkt, då man minst av allt vill tänka på pensionssparande. Nu slipper jag tänka och oroas över det på ett bra tag.

Efter bankmötet gick jag på visning av lägenheten som jag dregglat lite över. Visste ju redan när jag gick dit att jag inte skulle lägga något bud men det skadar ju inte att se hur det går till samt att se lägenheten i verkliga livet. Mäklaren, som också hette Sandra, var jättetrevlig och berättade lite kort om hur det går till med budgivning och sånt. Det fanns emellertid en rätt stor nackdel med lägenheten och det var att det var ganska ont om garderober. Jag behöver minst lika mycket garderober som jag har nu… Helst mer. 🙂

Planen är nu fram till jul att kolla på fler lägenheter, gå på fler visningar och skaffa sig lite mer erfarenheter helt enkelt. Sen är det väl bara att hoppas att jobbsituationen löser sig.

Galen

Nu är bomben släppt. Jag berättade för morsan om lägenheten idag som jag spanat in. Hon höll på att storkna. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Hon tycker nog att jag är galen, och om sanningen ska fram så kanske jag är det. Kanske ska jag lägga ner alltihop istället i väntan på något bättre. Vad det nu skulle vara egentligen? Vi lär inte få någon större hyresrätt under de närmaste två åren och allt som ligger mer centralt är antingen dyrare eller rena renoveringsobjekt.

Morsan skulle snacka med farsan ikväll men han lär nog reagera på ett liknande sätt som morsan gjorde…om inte mer…och värre. Jag skulle säkert mycket väl kunna köpa den där lägenheten utan mina föräldrars inblandning egentligen. Men dels har jag ett kapital i familjeföretaget som jag tänkt använda, vilket jag behöver mina föräldrars hjälp att få ut och dels vill jag att dom står bakom mitt beslut. Det känns bättre då. Det är ju faktiskt väldigt mycket pengar och ett väldigt viktigt beslut som följer med en i många år.

Jag har iallafall varit i kontakt med banken. Killen jag pratade med sa att det som dom ställer som krav för att bevilja lånelöfte är att man kan stå för minst 10% av priset själv, vilket jag, om man får lov att skryta lite, inte har några som helst problem med i det här fallet. Sen frågade han lite om min arbetssituation, A-kassa och sånt. Fick en tid hos hans kollega i nästa vecka, precis innan visningen av lägenheten faktiskt, för att diskutera vidare. Då hoppas jag även att jag vet hur mycket jag kan lägga ut själv.

Hur det än blir med den här saken så är det iallafall dags för middag nu.

Vill-ha-begär

Som om inte det förra blogginlägget innehållit en hel del saker som jag gärna vill ha… Sitter just nu och funderar på hur vi ska kunna lägga vantarna på den här lägenheten. Visst, den ligger i Kortedala och där har vi ju inte tänkt sluta våra dagar men den här lägenheten vet jag att jag skulle trivas i. Kanske är jag lite dum som lockas så mycket av en fräsch och modern lägenhet, men och? Man lever bara en gång och den där lägenheten är ett riktigt kap med tanke på priset! Jag ska söka lite folk på banken imorgon och försöka få till ett möte om diskussion kring lånelöfte ASAP. Tyvärr lär den där lägenheten gå rätt fort och vem vet, priset på den kanske stannar en bit över miljonen men det kan vara värt ett försök. Vi ska iallafall gå och titta på den, är det sagt.