WordPress för iPhone

Testar WordPress för iPhone med ett kort litet inlägg. Saknar att man inte verkar kunna se bilder i redan publicerade inlägg i redigeringsläget och att det inte visas någon lista med tags för att enklare lägga till dem i inlägget. Nåja, smidigt att kunna blogga “on the run” i alla fall. Kanske kan bli lite flitigare med bloggandet framöver till och med 😉

iPhone, baby!

iPhone, baby!

Ja, så har då även jag gått med i den inofficiella iPhone-klubben, med andra ord så har jag skaffat mig en iPhone 4. Eller givit in för monstret Konsumtion Frestelsson som brorsan varnade mig för. Överlag håller jag så klart med honom, folk och även jag, konsumerar på tok för mycket grejer men om jag ska vara ärlig så har jag nog aldrig köpt något som varit ganska dyrt och som jag sen inte använt tills att prylen ifråga antingen gått sönder eller helt enkelt slitits ut. Och jag kan ärligt säga att denna nya pryl kommer att användas…mycket.

Om man ska köpa en iPhone någonstans så är det när man är utomlands. I Sverige går det nämligen inte, så vitt jag vet, att köpa en Apple-lur som är helt olåst från någon operatör och jag har ingen lust att sälja min själ till någon av dom i minst två år. De vänner jag har som kör olåst iPhone i Sverige har importerat dem från bland annat England och här i Kanada är det bara att knalla in på närmaste Apple Store. Killen jag handlade av var väldigt hjälpsam, precis som alla jag hittills pratat med där och än en gång rev det i hjärtat av att inte ha fått chansen att jobba där. Men jag säger som Tony Richardsson: “Jag är int’ bitter” 🙂

Hur som helst så är jag hänförd av min nya leksak. Allt funkar supersmidigt. Har testat med den inbyggda förstoringen och skärmläsaren och det funkar riktigt bra. Det enda som är lite dåligt är att den äter ganska mycket ström. Eftersom jag börjar närma mig min data-limit på mitt mobila bredband så har jag använt iPhonen för att surfa ganska mycket via grannens WLAN; typ kollat mail, Facebook och sånt, och då går strömmen åt minsann. Jag kan inte heller ringa med telefonen ännu eftersom jag behöver ett mikro-SIM-kort så det får vänta tills jag kommer hem till Sverige igen. Kanske ska beställa det direkt från Telias webbutik dock.

Här kommer några bilder på min nya baby 🙂

Andra bloggar om: , ,

Filminspelning och nya vänner

Igår var det två veckor kvar tills jag flyger hem till Sverige igen. Det är inte precis meningen att tjata om det. Blir mest väldigt sentimental av att tänka på det själv men det är ju trots att oundvikligt eftersom det präglar min tillvaro här väldigt mycket.

Vad som är väldigt underbart är i alla fall att jag fortfarande träffar nya människor hela tiden. Jag vet inte om det är för att jag är ute så mycket mer här än hemma eller om det bara tillhör ödets nyck att finna så flera nya vänner den sista tiden jag är här. En av dessa nya bekantskaper är Dave som jobbar inom kanadensisk filmindustri (!). FIlm är något som jag kan ägna hur mycket tid som helst att prata om, och glo på inte minst, och Dave bjöd med mig att hänga med till New Westminster i söndags för att titta på när några av stuntscenerna för filmen This Means War spelades in. Även om man inte såg så mycket, eftersom vi inte fick stå särskilt nära själva inspelningsplatsen, så var det helt klart en upplevelse att få se alla engagerade människor och hur minutiöst de planerade varenda tagning. Vi var där i nästan två timmar och under den tiden hade totalt 4 tagningar gjorts så det tar sannerligen tid att preppa inför varje tagning. Vi fick i alla fall höra lite pang pang och hur se hur bilar körde fort och tvärnitade och hade sig. En av de första sakerna jag såg när vi kom till inspelningsplatsen var en kvaddad bil som låg upp och ner, strategiskt utplacerad på en parkeringsplats. 😛

Regissören för filmen var McG som också regisserade Terminator Salvation, Charlies Angels 1 & 2 och en hel radda tv-serier och Dave pekade ut honom bland alla människor på inspelningsplatsen. Han är ingen jag precis känner igen, även om jag gillar Terminator Salvation och Dave berättade att han tydligen har ett extremt hett temperament. Det är alltså inte en person man knallar upp till och säger “Hej, jag är ett fan!” 🙂

Det blev inte heller några bilder tagna från inspelningen, jag hade kameran med mig men vågade faktiskt inte prångla upp den i risk för att reta upp fel personer. Sen fanns det inte så mycket att ta kort på egentligen eftersom vi stod en bit bort från all action.

På lördagen var vi ute ett helt gäng på 10 personer och röjde järnet på Woody’s. Det var helt sjukt roligt. Bandet som hade spelat där på fredagskvällen hade ställt in (!) aå scenen var helt tom. Det tog inte speciellt lång tid innan folk kom på att den var väldigt rolig att dansa på så nu vet även jag hur Woody’s ser ut uppifrån scenen. 🙂

Hade tänkt börja packa lite idag men har ännu inte fått något gjort. Börjar få ont i halsen vilket är väldigt störande. Om det är något jag inte vill så är det att spendera de två sista veckorna här med att vara förkyld. 🙁

Andra bloggar om: , , , , ,

Böckerna kom fram!

Böckerna kom fram!

Nu var det visserligen en vecka sedan de dök upp men böckerna som jag väntade på och började oroa mig för ifall de skulle hinna komma fram eller inte, damp ner i brevlådan förra tisdagen. Tänkte jag skulle visa vilket konstverk till försändelse min bror P lyckats åstadkomma. 🙂

 

 

 

Andra bloggar om: ,

Dagarna går…

…och hemfärden kommer allt närmare. Jag har börjat fundera på hur jag ska få med mig alla pinaler hem. När jag åkte hit hade jag ingen övervikt men det var inte heller gott om plats i väskorna precis. I veckan som kommer ska jag försöka skicka hem en hög tunga böcker, vilket antagligen kommer att bli ganska dyrt men troligen inte $100 per överviktskilo eller vad det nu är de tar på flygplatsen. Sanslösa priser i vilket fall som helst.

Jag har också lyckats jobba bort en del av den stress som jag haft inför att komma hem och som har handlat om allt jag måste göra innan dess. Det mesta av detta har varit relaterat till skolan med dokumentärfilmen som skulle ha varit färdig för över en månad sedan. Den är nu äntligen klar och inlämnad tillsammans med examinationsuppgiften som bestod i att göra en banner med videoinnehåll samt processrapport.

Jag och Don, en kompis som jag håller på att bygga en hemsida åt, har kommit igång med designarbetet så även där ska jag nog, om inte avsluta så åtminstone, kunna presentera något slags resultat innan jag drar.

Det enda stora orosmoln som finns kvar är att min kurslitteratur i IT-rätt, som jag skickade efter från en bokhandel i Trollhättan för snart tre veckor sedan och som min mamma skickat vidare till mig, inte har kommit fram ännu. Har en deadline på fredag och massa att hinna läsa innan så om böckerna och kompendiematerialet inte kommer imorgon så blir det att maila läraren och be att få en nödplan. Har ju trots allt nio timmar att slå ihjäl på planet och fem att slå ihjäl på Schiphol så det tid finns det ju…bara de förbaskade böckerna kommer snart.

Slutligen har jag också börjat planera en avskedsmiddag för de närmaste av mina vänner här. Den kommer att hållas på The Keg i Coquitlam Center den 19:e december. The Keg är egentligen en kedja, vilket ju låter lite så där, men deras mat är grym! Med tanke på att det är rätt nära inpå jul så trodde jag inte att så många skulle ha möjlighet att komma men det ser ut som att vi kommer att bli runt tio pers plus-minus-2 eller så, vilket var fler än vad jag vågat hoppats på. Sen har man ju inte riktigt umgåtts på samma sätt med alla personer man lärt känna heller. Det är ju typ så ens sociala cirkul fungerar.

Andra bloggar om: , ,

En månad kvar

Hur gärna jag än vill undvika att räkna ner tiden så är det så klart svårt, ja nästan omöjligt. Idag är det den 21:e november och det innebär att det är exakt en månad kvar tills jag åker hem. Bleh!

Detta betyder också att istället för att räkna ner månader kan jag ju nu räkna ner veckor, så lite tid är det kvar. Det är så vemodigt men samtidigt vill jag ju inte fokusera för mycket över att sörja över det.

Helgen har varit relativt lugn med ett litet besök till den lokala sportpuben i fredags, där det var relativt dött…men trevligt. Dem har fått in en god Winter Ale som smakar karamell, som att dricka godis så det gäller att hålla reda på hur många man bäljat i sig. Gårdagskvällen spenderades hemma i sällskap med Michelle, hennes vän Katrine och hennes “dejt” Charlie. Vi delade på en flaska vin och hade allmänt trevligt.

Denna dag har jag varit lite mer produktiv och försökt plugga lite i The Linux and Unix Administration Handbook men också träffat Don, som jag just nu håller på att designa en webbplats åt. Han kom hit och jag visade mina idéer och han skissade på en logotyp som ska användas till webbplatsen och de kommande visitkorten som vi också ska försöka fixa innan jag åker. Som vanligt med mig blir ju allt lite i sista minuten. Men med en webplats så gör ju inte det så himla mycket egentligen. Arbetet kan ju fortsätta efter att jag åkt ändå.

Nu i veckan som kommer måste jag bege mig ut och försöka hitta lite tjocka kläder. Det har börjat trilla ner en massa snö här, precis som i Sverige efter vad jag har hört. Inget av det har ännu lagt sig men en halsduk, ett par vantar, en tjockare jacka och ett par rejälare skor hade varit trevligt. Åtminstone det första och det sista. I fredags kväll blev det rejält blött och mina tunna vårboots kunde så klart inte hålla all blötsnö ute så mina fötter var genomdränkta när jag kom hem. Hua!

Nåja, dags att läsa lite och sen lägga sig och hoppas på att vädret blir bra imorgon så att jag kan avsluta mitt filmprojekt som nästintill kommit av sig men som nu nästan är klart…flera veckor efter deadline. 🙂

Andra bloggar om: , , ,

Nya frissan dårå

Nya frissan dårå

Var som sagt och klippte mig i torsdags och det blev ganska kort efter att jag sparat ut håret sedan jag kom till Kanada då det var relativt nyklippt. Men jag är i alla fall supernöjd och känner mig lite fin igen. Här kommer en bild på mig i min nya frisyr. Om ni tycker att bakgrunden ser ut som den kanadensiska flaggan så är det helt rätt. Köpte en jääättestor flagga i somras som jag använde som bakgrund för fotot. 🙂

Ny frisyr 2010-11-13

I fredags kväll fick jag en väldigt fin present av Gilles, en mina närmaste vänner här, som avskedsgåva. Det var en jättefin hatt men jag har inte lyckats få till en bra bild på mig själv i den ännu så det får bli en hattbilduppdatering senare helt enkelt. 🙂

Andra bloggar om: ,

Remembrance Day

Nu känns det verkligen att hösten kommit. När solen skiner är det fortfarande relativt varmt och underbart vackert ute med alla färgglada höstträd men så fort solen gått ner känner man hur kylan tränger sig på. Många träd har tappat de flesta av sina löv och det känns som att hela landskapet förbereder sig för att liksom gå i ide.

Idag är det Remembrance Day här i Kanada, vilket innebär att mer eller mindre hela landet stannar upp och under en dag fokuserar på att minnas och hedra dödsoffren under första och andra världskriget och de flesta efterföljande krigen efter det. Igår var jag med Michelle och hennes mamma till äldsta dottern E’s skola där man förberett en liten ceremoni med blåsorkester, fanor, veteraner och poppies, (valmo) den blomma som symboliserar veteranerna och Remembrance Day och som alla bär dagen till ära.

I Sverige har vi ju inte den här traditionen utan är bättre på att exempelvis uppmärksamma datum relaterade till förintelsen och liknande. Tyvärr är jag lite cynisk när det gäller firande av militärt relaterade händelser, men jag försöker att inte vara det. Jag tycker ju absolut inte att man på något sätt ska glömma bort eller förtränga krigshistorien, de som omkom i krig och de anhöriga till de som offrade sina liv för att rädda andras, men ibland kan jag känna en svag lukt av dubbelmoral med kommersiella jippon som poppy:n (valmon) för med sig. Att regeringar, och i det här fallet den kanadensiska, betalar ut ersättning till veteraner vet ju de flesta. Många veteraner har det dock väldigt svårt, eftersom ersättningen ofta är väldigt låg, vilket är en av orsakerna till varför donationer till desamma behövs. Det får mig genast att undra varför det ska behöva vara så? Om det nu anses vara så stort och värdefullt av människor att ge sig i krig, varför inte ge dem en ersättning som är värd namnet när de kommer hem med men som fysiska eller psykiska skador?

Vad som dock känns bra är att man under Remembrance Day fokuserar mest på fred och på Kanada som ett fortsatt fredsbevarande land, snarare än på vidare upprustning. Man har med andra orda inte dragits med i sitt grannlands krigslystenhet och hyckleri med att påstå sig vilja rädda hela världen när det i själva verket handlar om helt andra olj…jag menar saker…även om Kanada precis som Sverige och USA har trupper i exempelvis Afganistan. Men det orkar jag inte ens gå in på nu.

Igår var jag också och klippte mig. Ska försöka lägga upp någon någolunda bra bild på nya frissan när den faktiskt är lite i-ordning-gjord för det är den inte nu. 🙂

Nu ska jag försöka börja läsa lite i min nya kursbok Unix and Linux System Administration Handbook. Yay! 🙂

Andra bloggar om: , , , ,

Halloween – Canadian style

Halloween – Canadian style

Så har man firat Halloween, the Canadian way! Fast nu var det ju i och för sig nästan en vecka sedan. På lördagen blev vi, jag och Michelle, Line och Graham + några av deras bekanta, upplockade av en buss/truck/limo ute på vändplatsen precis utanför våra respektive hus. Vi var då utklädda och klara. Jag som ängel, Michelle som påfågel, Line och Graham som 70-talister/discofreaks och Lines vänner Charlie och Mimi som fet amerikansk turist respektive något som påminde om Lady Gaga. Vi åkte sedan in till stan där vi plockade upp en rad folk, minst lika tokigt utklädda som vi själva och laddade till max för en helkväll på Grand Villa Casino i Burnaby, dit vi till slut anlände efter drygt en timmes runt-cruisande downtown.

Casinos är ju inte precis min typ av ställe så det var svårt att få tiden att gå då bandet hade paus. Men i övrigt var det en väldigt trevlig kväll med middag i casinots restaurant och live-band i form av Hey Stewey som vi redan sett spela ett antal gånger men aldrig tidigare utklädda till bandmedlemmar i bland annat Kiss och Guns ‘N Roses. 🙂

När vi sedan skulle hem uppstod ett litet problem. Limon som skulle hämta oss och köra oss hem dök inte upp på utsatt tid så Line, som planerat hela kvällen, fick sätta sig och ringa runt som en dåre för att försöka få tag på limo-företaget och den förare som skulle hämta oss. Under tiden satt vi andra i hotelllobbyn och försökte få tiden att gå men det hann bli ganska segt. Till slut löste sig allting och en kille kom i en splitter ny limo och hämtade upp oss efter många om och men. Den var betydligt mindre och trängre än den vi åkt med till casinot tidigare samma kväll så det blev lite trångt trots att vi var knappt hälften till antalet än innan. Hem kom vi i alla fall och det var ju huvudsaken för några taxibilar gick det inte att få tag på den kvällen.

Dagen efter var 31:e oktober då själva Halloween-högtiden ägde rum och jag gick en stund tillsammans med Michelle, hennes mamma och båda döttrar och deras pappa, Michelles vän Katrin och hennes tre barn, runt i trailerparken och tittade på medan ungarna körde trick or treat-rundan och samlade på sig så mycket godis som de kunde bära.

Nu är äntligen Halloween över för den här gången och ja, jag ganska tacksam för det faktiskt även om det varit kul att fira Halloween på äkta nordamerianskt vis som omväxling. Men snart är väl Halloween minst lika stort i Sverige som här… Huuuh 🙂

Här kommer ett gäng bilder från helgen:

Andra bloggar om: , , ,

Java och laser

I fredags var ju vi (jag, Michelle, Katrin, Gilles och ett par kompisar till Gilles) till Planetarium och såg en lasershow med musik från Pink Floyds album The Wall. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig inför showen men det var mäktigt att få höra låtar som Another Brick in the Wall och Comfortably Numb på hög volym. Men jag var inte jätteimponerad av själva showen. En stjärnhimmel användes som bakgrund och det var mycket cirklar och andra symboler som snurrade runt och hade sig i takt med musiken och tekniken kändes ganska gammal och omodern och någon sa att de tydligen inte uppdaterat showen på typ 20 år så det kanske är dags.

Albumet The Wall handlar ju en del om krig i allmänhet och kalla kriget i synnerhet, droger och Berlin-muren och för att beskriva detta användes mycket bilder med “wall”- och krigs-tema i showen, som komplement till alla cirklar och stjärnor. Det var överlag bra men kändes som sagt lite omodernt.

Efteråt gick vi vidare till puben Fairview där vi betalade en cover fee på $10 för att få komma in och se ett uruselt band spela…eller åtminstone försöka spela. De ägnade 45 minuter åt att försöka koppla in sina instrument och att stämma desamma. När de sedan började spela gjorde det nästan ont i både kropp och själ att lyssna så vi tröttnade och gick därifrån och åkte hemåt istället och tittade in en snabbis på Boone County Country Club (!) som ligger inom gångavstånd från där vi bor. Man kan säga vad man vill om country, men banden kan åtminstone spela och gör det bra även om jag inte är jätteförtjust i genrern. Finns hur som helst mycket värre saker att lyssna på. Dansband, exempelvis.

Nu sitter jag och kliar mig i huvudet och försöker få ihop den sista inlämningsuppgiften i Java-kursen. Det går sådär. Någonting kommer jag i alla fall ha att lämna in men jag har fortfarande en del små problem att lösa och jag vet ju att ju flitigare jag är, desto snabbare blir det klart.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Pin It on Pinterest

Share This