En näst intill skrattretande situation

Här sitter jag och våndas. Vid lunchtid insåg jag att det finns biljetter kvar att köpa på TicNet till U2’s konsert ikväll. Biljetter i flera prisklasser till och med. Jag hade ju funnit mig i att biljetterna officiellt var slut och att jag inte skulle på någon konsert och när chansen plötsligt står öga mot öga mot en så skrattar ödet mot mig.

Men vad är då problemet? Jo, att alla jag som jag frågat uppfyller minst ett av följande kriterier:

  1. Har inte råd
  2. Svarar inte i telefon
  3. Är inte i stan och ganska långt ifrån den
  4. Har ingen barnvakt
  5. Såg konserten igår
  6. Är inte intresserade

Det suger men jag har helt enkelt ingen lust att gå ensam. Det skulle säkert vara roligt men skulle det vara lika roligt som att gå dit med någon som också vill se konserten? A säger att han kan tänka sig att följa med bara för att se mig ha skoj men att sitta där och digga när man vet att personen bredvid hellre skulle vara någon annanstans… Neh, jag kan tänka mig så många scenarier som är bättre än att gå dit ensam eller att gå dit med någon som helst inte vill.

Buhu… Ibland suger det verkligen att vara jag.

Edit 2009.08-01 @ 15:12: Situationen är nu inte alls lika skrattretande, bara helt otroligt jävla superbra. Precis när jag stängde ner TicNet-fönstret i Firefox fick jag ett meddelande på Facebook-chatten. Det var E (kompis från studietiden i Skövde), som till min stora lycka, helt plötsligt ändrat sig och ville gå med. Sagt och gjort, vi bokade två sittplatsbiljetter för 400 kr styck och är nu helt överväldigade! Jag kan fortfarande inte fatta det! Ska bli roligt att gå med E också, har inte träffat henne på nåt år och hon är alltid så rolig att umgås med! Ett så perfekt sätt att avsluta semestern på!

Andra bloggar om: , , ,

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest