Det andra livet eller ”Hej och välkommen till Internet!”

Idag har jag provat Second Life första och troligen sista gången…i alla fall på ett tag. Kanske tar upp det igen när jag är 65, skrynklig och uttråkad och har all tid i världen.

Jag hade egentligen inga planer på att ens prova Second Life. Jag var helt enkelt inte särskilt nyfiken på det alls. Men så föreslog kursansvarig i IKT-kursen som jag läser på distans, att alla kursdeltagare skulle prova att träffas fast ändå inte, nämligen i Second Life. Så idag skaffade jag ett konto och laddade ner programvaran och loggade in.

En helt ny värld öppnade sig för mig. Det var ingen jätteupplevelse så där på direkten. Men jag blev faktiskt lite imponerad när H (kursansvarig) visade mig runt och vi teleporterade oss till olika platser. Vi besökte bl a en ö som Karlstads universitet (tror jag) bedriver engelsk-kurser via Second Life. Det är ju faktiskt en rätt bra idé. Distansutbildning med riktiga föreläsningar som inte innebär ljud- eller videofiler utan en gemensam plats för alla deltagande och social närvaro. Lite roligare än First Class också.

H visade mig också hur jag skulle göra för att ändra mitt utseende. Det var ett misstag för det var det som gjorde att jag blev helt betagen att välja mitt drömutseende. Hon visade mig även en gigantisk klädbutik där man kunde klicka och välja de plagg man ville ha. Det var också ett misstag för där sprang jag runt alldeles för länge och letade efter ett par Converse. Jag hade antagligen suttit där än för att färdigställa min outfit men magen knorrade och det var bara att lyfta rumpan och gå ut i köket för att laga middag.

Tur det för nu ska jag faktiskt göra ett aktivt val att inte bli beroende av något. Jag väljer härmed att inte fastna i Second Life. Det får inte ske för gör jag det så har jag inget riktigt liv kvar sen.

Jag fattar inte att folk har tid med sånt här men i samma ögonblick som jag först ställde mig själv den frågan så insåg jag också att jag redan visste svaret. Folk har inte tid med Second Life – egentligen. Men eftersom man kan stoppa in pengar i systemet (via en speciell valuta kallad Linden dollar) vilket folk också har gjort eftersom vissa har blivit rika på Second Life, så behöver man ju inte ens jobba. Det är ju perfekt!

Hur som helst så är det inget för mig. Folk får gärna roa sig med Second Life, jag tycker varken att det är rätt eller fel. Men det känns som att leva ett riktigt liv i den verkliga världen är tillräckligt komplicerat. Verkligheten gör sig ju påmind på ett eller annat sätt förr eller senare.

Andra bloggar om: , ,

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest