Mera Narnia!
Nu gör jag ett försök till med inlägget jag skrev igår men som jag så snopet råkade slarva bort.
Snart är det tre år sedan den första Narnia-filmen “The Chronicles of Narnia: The Lion, the Witch and the Wardrobe” hade premiär på biograferna. Jag har aldrig läst böckerna som barn men hade dock sett den gamla TV-serien som brukade visades runt jul när jag var liten. När trailern för den första filmen började visas på TV och lite varstans blev jag inte det minsta sugen att gå och se filmen. Jag hade nämligen en del förutfattade meningar om den. Bl a så kändes det som att filmen skulle vara precis lika Disney-tillrättalagd, precis lika Disney-dubbelmoralisk och framför allt precis lika Disney-sliskig som de flesta andra Disney-produktioner brukar bli.
Det jag också kände när jag såg trailern, även om jag inte fick något konkret bevis för det, var att filmen skulle vara stuvad med datoranimerade figurer från början till slut. Jag har inget emot datoraninmationer när dom är snyggt gjorda och när man inte ens tänker på att dom finns där. Jag är en riktig filmofil och jag vet att det i vissa fall är svårt, ja, i det närmaste omöjligt, att göra en bra effekt om inte datoranimationer används. Men vad jag inte tycker om är när dom är så dåligt gjorda att man tydligt ser precis vad som är animerat och inte samt då man animerar saker som faktiskt inte behöver animeras i alla lägen. Vatten och eld exempelvis. Då rasar hela min illusion och då tycker jag att en film, som kunde varit bra, genast blir riktigt dålig och jag får enorma svårigheter att leva mig i den.
Så allt jag tänkte när jag såg trailern på TV eller på bio var “Suck!” och “Orka!” och liknande saker. Samma sak hände mig då den andra filmens trailer “The Chronicles of Narnia: Prince Caspian” började visa sig.
Men för bara ett par veckor sedan fick jag för mig att jag nog skulle läsa böckerna om Narnia trots allt. Nu har jag kommit en bra bit på väg. Har på under två veckor läst klart “Min morbror trollkarlen” och “Häxan och lejonet” som ljudböcker och håller nu på med “Hästen och hans pojke”. När jag hade läst klart “Min morbror trollkarlen” kunde jag inte hålla min nyfikenhet i styr längre. Jag laddade ner båda Narnia-filmerna förra helgen och hade ett litet privat Narnia-marathon. A tittade på annat men jag fastnade direkt. Jag blev kär, skulle man kunna säga. Nåja…kanske inte riktigt men när jag såg filmerna så insåg jag hur mycket jag faktiskt tycker om sagoberättelser. Även om jag inte har så mycket till övers för den typen som Disney brukar producera så älskar jag att kunna försvinna in i en saga emellanåt, även som bok men en bra sago-film är nästan det bästa. Jag tycker väldigt mycket om det som man skulle kunna kalla kostymfilmer men det beror väldigt mycket på upplägget. Alla kostymfilmer är ju verkligen inte sagor.
Så jag har fått äta upp mina fula ord om Narnia-filmerna och nu vill jag ha mer Narnia! Tyvärr kommer inte nästa filmer “The Chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader” och “The Chronicles of Narnia: The Silver Chair” förrän 2010 respektive 2011 så jag får ge mig till tåls ett tag till. Jag tror dessutom att en av orsakerna till att jag tyckte så mycket om Narnia-filmerna trots allt, var att jag inte hade några som helst förväntningar på dom. Jag har varken hört någon hylla dom eller rata dom, jag har helt enkelt inte brytt mig. Ibland tror jag att det kan vara bra att låta bli att se en viss film då den har sin “prime time” så att säga och hellre vänta lite så att hela hysterin har lagt sig lite.