Pew…

Har varit lite spänd och nervös hela veckan inför två produktvisninigar som jag haft under förmiddagen idag. Lite onödigt egentligen, eftersom det gått bra, men den här delen av mitt jobb tycker jag är en av dom viktigaste så jag vill gärna göra så bra ifrån mig som jag bara kan och göra ett gott intryck. Jag vill att folk ska känna att dom kan vända sig till oss när helst dom behöver.

Med visning menar jag helt enkelt en demostration av en produkt för personer, i det här fallet lärare, som antingen har eller ska köpa in utrustning till sin skola. Idag visade jag två program för fyra lärare och en bibliotikarie; det första, EasyTutor för uppläsnng av text i Word samt ordprediktion och inscanning med OCR-behandling; samt EasyProducer för konvertering till Daisy-format (digital talbok) och bränning av Daisy-skivor. De här programmen används ju oftast av personer med dyslexi i skolan, jobbet och hemmet men kan ju också nyttjas av andra användargrupper.

Den andra visningen jag hade utspelade sig precis innan den jag beskrev ovan. En av våra kontakter på AF Rehab tvärs över gatan kom ner med en kille som jag kände under mina mest engagerade år inom Unga Synskadade. Dom tittade på en 24″-skärm och passade även på att titta lite på ett digitalt fickminne. Jag blev lite nervös över att lärarbesöket, som skulle komma precis efter, skulle hinna anlända innan den första visningen var slut. Men AF-killen och hans besök hann som tur var bli klara innan så att jag hann andas ut lite.

Nu så här efteråt känns det som att allt gått bra. Alla verkade nöjda och glada när dom gick och det är ju alltid ett gott tecken.

Nu är det lunchdags. Har inget med mig och vet inte riktigt vad min kollega L-O hade tänkt sig. Vi är bara två personer på jobbet idag. Dom andra är ute på annat i Borås och Halmstad och allt vad det var.

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest