Allt gick bra. Jag lever!

Då var det gjort till slut. Tänk att något man gått och funderat på att göra så länge går så fort. Jag kom till piercingstudion och fick fylla ett litet papper med några frågor. Typ ”Har du ätit under de senaste fyra timmar? Har du någon smittsam sjukdom? Har du lätt för att svimma?” osv. A var med som support men han fick inte följa med i piercingrummet. Det var lite mystiskt, tyckte jag. Jag tycker det borde vara upp till mig. Men killen som piercade menade på att ju färre folk desto bättre så då fick det väl bli så. Han verkade dessutom ganska snäll så jag släppte det hela.

Och det var inte så farligt. Han började med att markera med en penna på öronen var hålen skulle sitta. Sen använde han en klämma för att dra ut och spänna örsnibben lite. Sedan tog han han en nål och gjorde hål. Det gick snabbare än vad jag trodde men sved lite. Nålen byttes mot ett piercingsmycke och på den vägen är det. Det känns lite konstigt och ovant i öronen men det tar väl ett tag innan man vänjer sig. Nu ska det rengöras två gånger om dagen med en specialtvål. Jag fick erbjudande att komma tillbaka om ca 6 veckor så att dom kan se efter ifall piercingen läkt ordentligt och sen kan jag börja använda vanliga hörhängen.

Nu sitter jag på jobbet och vi ska snart ut och umgås lite utanför kontoret. Våra medarbetare från både Malmö och Stockholm är här inför en heldags internutbildning imorgon om ett nytt skärmläsarprogram. Hade tänkt överraska kollegorna lite och baka något gott inför morgondagen men just nu verkar det ju inte som att jag kommer att hinna med det. 🙁

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest