Och där försvann integriteten…

Igår var en svart dag i telekommunikationens och Internets historia i Europa. Lagförslaget om lagring av telefon- och internettrafik klubbades igenom, trots stora protester från Moderaterna, Vänsterparitet och Miljöpartiet men också från andra håll i Europa. Jag håller mig tyvärr inte så uppdaterad med de färskaste nyheterna dagligen, varför jag inte har så enormt bra koll på vem som gjort vad eller varför men debatten om lagförslaget har inte kunnat undgå ens mig. Nu kan jag egentligen bara reflektera över det som hänt med det som jag redan vet…eller tror mig veta.

Precis som med den nya upphovsrättslagen har politikerna valt att gå på nöjesindustrins linje. Nåja, inte enbart, eftersom lagen om tele- och Internettrafik från början var tänkt att användas som ett verktyg i jakten på terrorister. Men nöjesindustrins krav, att lagen även skall kunna användas till att jaga “fildelningsterrorister”, svalde ju politikerna i EU med hull och hår. Det har i så många år debatterats om åsiktsregistrering hit och lagring dit och den personliga integriteten och de mänskliga rättigheterna har hela tiden används som motargument till varför vi inte vill ha lagring och övervakning av våra medborgare. Men nu står vi ändå här, med många år eller en evighet, av storebrorssamhälle framför oss.

Jag har dock funderat en del kring hur denna lagring ska gå till rent praktiskt. Är det överhuvudtaget möjligt att lagra den enorma mängd data som skickas över Internet varje dag, även om det för Sveriges del endast gäller svenska medborgares Internettrafik? Jag har personligen ingen som helst aning om vad detta omsätter i ekonomi eller fysiskt utrymme men att det säkerligen krävs stora resurser för att detta ska vara möjligt är ju helt klart. Vem betalar? Vem hushåller med fysiskt utrymme? Jag är av den bestämda uppfattningen att detta kommer att det är näst intill orimligt att förvänta sig att denna människorätts- och integritetskränkande lag kommer att gå att genomföra så som de lobbyister och politiker som drivit igenom den, har tänkt sig.

Det är tragiskt att se att vi verkar ha fått ett nytt styrande element i Europa. Vi lurar oss sjävla om vi intalar oss att vi som medborgare i EU har förmågan och makten att bidra till att bra beslut fattas i de verkställande organ som finns inom Sverige och EU. För det är inte vi som bestämmer längre. Vi har nu än en gång sett exempel på hur enskilda ekonomiska intressen tillåts infiltrera och infektera beslutsordningen. Vi har till på köpet fått ge upp våran integritet och frihet. En seger för terrorismen. Jag kan förnärvarande inte se det på något annat sätt.